Drygt 60 procent av förövarna bedrog sin egen arbetsgivare och i 41 procent av dessa fall hade han varit på företaget i mer än sex år. Hela 70 procent av bedragarna i studien utnyttjade på olika sätt kolleger och/eller externa parter för att kunna utföra brotten, mer än hälften av dessa fall involverade 2–5 personer.

– Dessvärre ser vi allt fler fall där den organiserade brottsligheten på olika sätt utnyttjar olika typer av relationer med anställda som sedan begår oegentligheter inom företagen på någons uppdrag, säger Martin Krüger, ansvarig för KPMG:s team som utreder oegentligheter och hjälper företag att hantera oegentlighetsrisker.

Rapporten identifierar två olika huvudtyper av bedragare; tillfällesförbrytaren och vaneförbrytaren. Tillfällesförbrytaren har ofta någon typ av problem som kan lösas med pengar, exempelvis privata skulder som inte längre kan hanteras. Vaneförbrytaren tar ofta anställning på ett företag där han eller hon räknar med att det kan finnas möjlighet att begå oegentligheter och börjar också ofta brottsligheten relativt snabbt efter anställningstillfället.

– Brottslingen samlar ofta uppgifter som var och en inte ter sig så viktiga men som tillsammans används i kriminalitet. Personer i ledande ställning och med många anställningsår kan lättare vilseleda sina kolleger och kan enklare genomskåda brister i den interna kontrollen, säger Martin Krüger.

Bara 35 procent av alla interna företagsbedrägerier hamnar i domstol. Organisationer som utsätts låter ofta bedragaren säga upp sig själv. Detta för att undvika negativ uppmärksamhet kring varumärket och slippa långdragna rättsprocesser och ytterligare belastning på organisationen.

– Många företag vill undvika polisanmälan och uppsägning. Dels för att de kanske är osäkra på om de har tillräckligt på fötterna juridiskt, dels för att de vill undvika negativ publicitet. Jag anser dock att denna typ av brott borde polisanmälas i mycket högre utsträckning än i dag. Framförallt för att en anmälan sänder tydliga signaler internt och externt att bolaget tar dessa brott på allvar. En polisanmälan kan också förhindra att bedragare går från företag till företag och upprepar sitt beteende, säger Martin Krüger.

Trots att många organisationer har stärkt sin motståndskraft, exempelvis förbättrat interna styrdokument, genomfört utbildningar och ökat medvetenheten kring etik och riskerna för oegentligheter så ser KPMG ingen vikande trend i antalet upptäckta bedrägerier.

– Den svenska kulturen bygger på förtroende, och alltför ofta ser vi att effektiva uppföljande kontroller inte implementeras med motiveringen att man inte vill sända signalen om att misstänkliggöra de anställda. Man förbiser då att kontroller kan vara till för att skydda individen och att de borde vara en självklarhet när det gäller att förebygga oegentlighetsrisker. Företag måste börja se arbetet med etik, kultur och värderingar som ett centralt område för att stärka den etiska kompassen och minimera oönskade kostnader på grund av oetiskt beteende, avslutar Martin Krüger.