Utvärderingen är beställd av Center mot våldsbejakande extremism, CVE. Fokus har legat på de begreppsmässiga och rättsliga ramarna för myndigheters arbete mot våldsbejakande extremism (i synnerhet ideologiskt motiverade våldsbejakande organisationer). Som en belysande fallstudie studerades särskilt hanteringen av Nordiska motståndsrörelsen, NMR.

Utvärderingen visar att ett antal av de begrepp som är centrala för bland annat Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, Socialstyrelsens, Skolverkets och CVE:s arbete mot våldsbejakande extremism saknar enhetliga eller allmängiltiga definitioner. Det synes ha försvårat den praktiska verksamheten, särskilt den förebyggande.

– Hur märkligt det än kan låta finns det till exempel ingen enhetlig definition av begreppet våldsbejakande extremism. Det skapar en osäkerhet och bidrar till utmaningar för arbetet mot detsamma. Om våldsbejakande extremism sägs beskriva en företeelse som är demokratihotade, systemhotande och samhällsfarlig, kan man ställa sig frågan varför den i stora delar saknar juridisk bärkraft? Till skillnad från exempelvis terroristbrott är det omöjligt att vara straffrättsligt skyldig till våldsbejakande extremism, säger Anders Strindberg.

Bortsett från våldsbejakande extremism förekommer en rad andra begrepp i myndigheternas uppdrag och dokument, exempelvis demokrati, radikalisering, miljö och våldskapital – alla centrala för arbetet. Dessa begrepp används frekvent men tolkas inte nödvändigtvis på samma sätt bland myndigheterna, vilket kan försvåra samverkan, samordning och samarbete.

De rättsvårdande myndigheterna har verktyg för att utreda och lagföra den brottsliga verksamhet som förekommer bland individer inom olika våldsbejakande miljöer, såsom exempelvis NMR. Den springande punkten är frågan om ideologins roll. Författarna menar att det är uppenbart att extremism och våldsbejakande extremism är intimt förknippade med terrorism. I detta sammanhang har ideologin stor betydelse samtidigt som ideologi är en aspekt som myndigheterna endast kan hantera i begränsad omfattning.

– Det är viktigt att ta på allvar att NMR inte ”kallar sig” för nationalsocialister – de är en nationalsocialistisk organisation. En grupps ideologi formar och inriktar gruppens verksamhet. Kunskap och förståelse om olika ideologiska strömningar underlättar myndigheternas arbete mot våldsbejakande extremism och konsekvenserna av detsamma. Om ideologin inte tas på allvar kan det leda myndigheter till felaktiga och möjligen kontraproduktiva analyser och insatser. Samtidigt får inte enbart ideologi som sådan ligga till grund för insatser, åtgärder eller registrering. Det specifika innehållet i en åsiktsgemenskap är ovidkommande för det grundlagsskydd den åtnjuter. Detta pekar på en utmaning som går långt bortom hanteringen av en viss grupp eller en viss ideologi. Samtidigt är det en utmaning som måste hanteras för att arbetet mot våldsbejakande extremism ska vara effektivt och rättssäkert, säger Anders Strindberg.

Forskarna avslutar sin utvärdering med rubriken Obesvarade, grundläggande frågor.

– För att juridiken ska bli tydlig krävs omfattande begreppsutredningar. Det är ingen akademisk fråga utan grundläggande för riksdagen, regeringen och myndigheternas operativa och strategiska förmåga. Till exempel behöver förhållandet mellan ”våldsbejakande extremism” och ”terrorism” definieras, säger Anders Strindberg.