2014-12-16

Vårt uppdrag är att se till att lagen följs

SecurityUser.com har intervjuat DI:s generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö.

SecurityUser.com har intervjuat DI:s generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö.

Datainspektionens har fått hård kritik av såväl företrädare för organisationen Säkerhetsbranschen som tankesmedjan SNOS för sina överklaganden av kameratillstånd på offentliga platser. Kritiken går bland annat ut på att det först måste skett ett grovt brott innan Datainspektionen anser att det finns skäl att sätta upp en kamera. Men kritikerna har fel och skjuter över målet, hävdar Datainspektionens generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö.
På vilket sätt har de som kritiserar Datainspektionen fel?
– För det första så är Datainspektionen inte en generell motståndare till kameraövervakning. Men vi vill att lagen ska följas och ska kameror användas vill vi att skälen i ansökan uppfyller de krav som finns uppställda i lagen. För det andra så tycker jag att de som är kritiska mot lagen inte ska rikta sin kritik mot oss på Datainspektionen, det är som att skjuta på budbäraren. Vårt uppdrag är att se till att lagen följs. Tycker man att den är för restriktiv så borde man ju angripa själva lagstiftningen.

Du har i en debattartikel nyligen hävdat att det finns en övertro på kameraövervakning, kan du utveckla det?
– Jag kan bara konstatera att säkerhetsbranschen vill ha en annan lag än den vi har idag. För dem handlar det inte i första hand om att värna den personliga integriteten men det är vår uppgift.

På vilket sätt skiljer sig er syn från säkerhetsbranschens syn på lagen och dess tillämpning?
– Helt klart är att företrädare för branschen vill ha en betydligt mer liberal lagen. De vill ha fler kameror helt enkelt men de behöver heller inte ta samma hänsyn till den personliga integriteten. Lagstiftarens intentioner med denna och den tidigare lagen har varit tydlig: varje medborgare har rätt till sin personliga integritet och ska därmed kunna välja att inte bli filmad mot sin egen vilja. Denna rätt ska ställas mot att bli kameraövervakad.

– Ska man förenkla det: branschen verkar se kameraövervakning som en första preventiv åtgärd. Lagstiftaren ser kameraövervakning som en utväg som ska användas först när man prövat andra lösningar och dessa inte gett effekt.

Men det här handlar ju om brottsbekämpning och syftar till att skapa en större trygg het på allmänna platser?
– Det ska vägas in i den andra vågskålen. Men när det gäller kamerors betydelse för brottsprevention, så är det omtvistat, en del experter anser att de har haft en mindre betydelse när det brottsprevention.

Och hur ser du på kamerors betydelse när det gäller att klara upp brott?
– På det området kan kameror naturligtvis spela en viktigare roll. Men den här debatten och kritiken mot Datainspektionens överklagande handlar ju inte om det. Vill de ha kameror och dessutom möjlighet att filma kontinuerligt, ja då får de också ange tillräckligt starka skäl som väger tyngre än skyddet för den enskildes integritet. Både kameraövervakningslagen och den praxis som finns på området är väldigt tydlig; ett tillstånd till kameraövervakning ska inte utan vidare ge rätt till bildinspelning som ju behövs för att kunna användas som bevis i en rättegång. För att få bildinspelning ställs högre krav på ansökan och huvudregeln är att sökanden ska kunna visa att den plats som ska kameraövervakas är särskilt brottsutsatt.

Kan man inte utgå från att de som söker tillstånd att använda kameror också har starka skäl för det?
– Så borde det vara. Men faktum är att det inte alltid framgår i deras ansökan om tillstånd. Om de nu har tillräckligt starka skäl, ja då får de också redogöra för dem i sin tillståndsansökan, gör de inte det men ändå har fått OK från en länsstyrelse, ja då kan vi överklaga (kommentar: vi överklagar inte alltid). Man ska också ha klart för sig att länsstyrelserna ofta avslår och begränsar övervakningen i förhållande till de ansökningar som kommer in.

är det lättare att få tillstånd för kameror nu jämfört med den tidigare lagen?
– Nej och det här är också en myt som finns. Det finns inga direkta lättnader i den nya lagen jämfört med den gamla. Den nya lagen är uppbyggd som en trappa. I många fall behövs bara en anmälan till länsstyrelsen, t.ex. då en butik vill övervaka sin egen butiksyta. Men om det är fråga sådana allmänna platser där det inte räcker med en anmälan så måste man som sökande kunna visa att intresset av övervakning väger tyngre än de motstående integritetsintressena. Vill man dessutom spela in bilder så är kraven ännu högre. Det framgår tydligt av kameraövervakningslagen. Så jag vill inte påstå att den nya lagen är mer generös än den tidigare.

Kan du ge exempel på vad som får er att överklaga ett beslut av en länsstyrelse?
– Den sökande måste i sin ansökan kunna redovisa att man har försökt använda andra metoder och varför de inte visat sig tillräckliga för att förhindra brott. Man måste också ofta kunna redovisa att platsen har varit brottsutsatt tidigare för att få spela in bilder.

Då måste ett brott först ha inträffat innan man kan hävda att platsen varit brottsutsatt?
– Det här med historiken kan ju ibland bli lite knivigt, men om det inte finns någon historik om brottshändelser, så kanske det heller inte behövs kameror. När det saknas uppgifter om tidigare brottslighet och incidenter blir det helt enkelt svårare för sökanden att visa att övervakningsintresset väger över.

är lagen otydlig?
– För oss är det viktigt att rättsläget blir klarlagt och det överlåter vi till domstolarna att klarlägga. Det viktigt att påpeka att varje gång vi väljer att överklaga så har vi goda skäl att göra så. Vi har överklagat (cirka 60 fall) och bara förlorat några enstaka fall. Domstolarna har alltså nästan alltid gett oss bifall i de ärenden som vi har överklagat.

Har inte landets länsstyrelser egna kunniga jurister som själva bör kunna läsa lagen?
– Jo, naturligtvis men när vi tycker att de inte har beaktat alla krav som ställs i lagen, då kan vi välja att överklaga deras beslut. Det är vår uppgift som kontrollmyndighet. I vissa fall har vi bedömt att länsstyrelsen i fråga helt enkelt gjort en felaktig bedömning och inte lagt rätt saker i de vågskålar som avgör om övervakningen är laglig eller inte. I andra fall har vi ansett att länsstyrelsen inte ställt tillräckligt tydliga villkor, som vad kameraövervakningen ska få användas till och hur kameran ska vara riktad. Man får inte heller glömma av att även den som söker tillstånd till kameraövervakning har rätt att överklaga till domstol när man tycker att länsstyrelsen har varit för "hård" i sin bedömning.

När ni överklagar var tionde ärende som olika länsstyrelser har fattat, är inte det ett underkännande av deras kompetens?
– Det kan man ju hävda men det är vårt jobb att övervaka dem. Man ska också komma ihåg att många överklaganden rör rent principiella frågor om lagens tillämpningsområde, exempelvis olika gränsdragningsfrågor. Där är det svårt att tala om rätt eller fel, utan där handlar det om att skapa praxis så att alla som tillämpar kameraövervakningslagen vet vad det är som gäller.

är länsstyrelserna för generösa när det gäller att bevilja kameratillstånd?
– Ja ibland är de för generösa och det är därför vi överklagar. I en del fall har de gett tillstånd trots att det saknas tillräckligt starka motiv i själva ansökningarna.

är det ett problem att olika länsstyrelser fattar olika beslut trots att ansökning arna kan vara mycket lika varandra?
– Det är naturligtvis inte bra och det är också en uppgift för Datainspektionen att rätta till. Vi har löpande en kontakt och för en dialog med länsstyrelserna i hela landet. Lagen ska naturligtvis tillämpas på samma sätt oavsett var i landet ett ärende prövas. Men skillnaderna är inte så stora mellan hur länsstyrelserna fattar beslut i olika delar av landet.

Flera mätningar visar att allmänheten är alltmer mer positiv till säkerhetskameror?
– Jo, det har jag också noterat.

Hur är din personliga inställning till säkerhetskameror på allmän plats, exempelvis på Sergels Torg?
– Om jag passerar där dagtid så skulle jag inte vilja bli filmad. Men om jag passerar där på kvällstid, ja då tror jag nog att det skulle kännas tryggare om det fanns kameror.

Så hur ser du på utvecklingen när det gäller kameraövervakning framöver?
– Riktningen går mot mer kameror. Det verkar så även om jag inte har någon statistik över antalet ansökningar som länsstyrelserna tagit emot tidigare år.

Och vad tycker du personligen om det?
– Det kan väl vara bra med kameror på vissa platser och dåligt på andra. Om övervakningskamerorna bara uppfyller kraven i lagen ser jag inga problem med fler kameror.

Av Tom von Sivers

Leverantörer
Ändra marknad
Till toppen av sidan
Stäng