Trygghet, svarar befolkningen när de får frågor. Med andra ord borde frågor kring säkerhetskameror inte längre behöva diskuteras och ifrågasättas men tyvärr verkar både politiken, Datainspektionen och Länsstyrelsen inte resonera som befolkningen i övrigt.

När Brottsförebyggande rådet nu presenterat den nationella trygghetsundersökningen står det klart att människors otrygghet har ökat och dessvärre även brottsligheten.

20 000 svenskar har deltagit i undersökningen och så många som 15,6% uppger att de utsatts för misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasseri under 2016. En oacceptabelt hög siffra tycker jag.

Så många som 8,1% uppger att de har utsatts för våldsbrott, vilket är den högsta siffran någonsin och en ökning med flera procent bara sedan året innan.

Nästan var femte person i Sverige känner sig otrygg när de går ut, även om det skiljer sig lite i landet. Samtidigt visar undersökningen att nästan hälften av befolkningen inte har förtroende för rättsväsendet. Jag är övertygad om att det är bristen på tillräckligt många poliser som är en av anledningarna till det sjunkande förtroendet för rättsväsendet.

Försäkringsbolaget If har också i undersökningar bekräftat att nästan hälften av de så kallade vardagsbrotten aldrig anmäls för att människor upplever att det inte är någon idé.

Och en stor andel av de brott som faktiskt anmäls utreds inte utan skrivs av väldigt fort. Självklart så påverkar detta människors förtroende för polisen.

Om Sverige vill ha lika många poliser som genomsnittet i Europa, skulle vi behöva anställa 8 000 fler nu direkt. Detta är naturligtvis inte möjligt eftersom det inte finns en massa färdigutbildade poliser att anställa direkt men vi borde definitivt vidta åtgärder som löser en del av problematiken på en gång. Vi kan framför allt använda ordningsvakter och väktare i större utsträckning vilket skulle kunna frigöra poliser som då kan användas för prioriterade uppgifter. Vi kan också använda trygghetskameror på utsatta platser vilket både är förebyggande mot brott men också något som påskyndar och underlättar utredningsarbetet enormt mycket.

Vi vet att sju av tio svenskar vill ha fler säkerhetskameror på allmänna platser som torg och bussar vilket visas i en undersökning som YouGov utförde på uppdrag av If. Så många som 83 procent av personer över 55 år vill ha fler kameror medan gruppen yngre är något mer tveksam.

När det gäller frågor kring integritet upplever människor inte säkerhetskameror som något stort problem!

Snart är det ett år sedan terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. Vi kommer alltid att minnas den dagen och för många av oss blev den händelsen ett uppvaknande i att vi i Sverige inte är förskonade från terrorism, tyvärr. Och sorgligt nog kan det hända fler gånger även hos oss. Efter terrorattentatet pågår många diskussioner, kring vad vi kan lära av den dagen och hur vi kan försöka att förebygga att det inte händer igen. En sak som alla verkar vara överens om är att kamerorna bidrog till att attentatsmannen kunde identifieras så pass snabbt som han gjorde, samt att han kunde gripas.

Ändå står vi här idag för att återigen diskutera kameralagen. Polisens har vårt självklara förtroende att få bära vapen, borde inte polismyndigheten då slippa tillståndsbyråkratin kring installation av säkerhetskameror? Frågan känns rätt retorisk.

Nu har riksdagen beslutat om en ny kamerabevakningslag. Dessutom kommer ett betänkande som förhoppningsvis kommer att ge polisen de befogenheter som befolkningen anser att de ska ha när det gäller trygghetskameror.