Riksrevisionen har granskat hur de 13 centralmuseerna arbetar med säkerhetsfrågor i sina samlingar. Granskningen visar att museerna bedriver ett ambitiöst säkerhetsarbete, men att det i stort inte lett till en rimlig grad av säkerhet.

Kvalitet i arbetet varierar mellan och inom centralmuseerna och Riksantikvarieämbetet skulle kunna göra mer för att stödja museernas säkerhetsarbete. Riksrevisionen riktar bland annat kritik mot museernas bristande ordning på samlingarna, något som delvis beror på att alla föremål under lång tid inte har registrerats på ett betryggande sätt.

– Museerna har inte tillräckliga kunskaper om vilka föremål de förvaltar, var de finns och i vilket skick de är. Vid ett av museerna är till exempel bara en fjärdedel av föremålen registrerade och museet känner endast till placeringen för sjuttio procent av föremålen, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Granskningen visar också att museernas åtgärder mot stöld och skadegörelse är otillräckliga. Hälften av museerna bedöms ha ändamålsenliga skalskydd medan övriga har svårt att göra de installationer som behövs på grund av skyddet av byggnadernas kulturvärden. Flera museer har otydliga rutiner för tillträde för hantverkare, forskare, volontärer och andra externa personer. Det hör dessutom till undantagen att museerna vid rekrytering av personal som ska ha tillgång till samlingarna begär in utdrag från belastningsregistret eller gör kreditupplysningar.

– Med tanke på att museerna har miljontals föremål i sina samlingar och endast gör stickprovsinventeringar riskerar det att ta mycket lång tid innan en stöld upptäcks. Bra riktlinjer för tillträdesbegränsning och vandelskontroll av nyanställda kan förebygga stölder, säger Per Dackenberg, projektledare för granskningen.

Rapporten visar även att museerna har god kännedom om hur långsiktig förstörelse av föremålen i samlingarna kan förebyggas, men har svårt att leva upp till önskad nivå. Majoriteten brottas med brist på lämplig förvaring. Endast enstaka museer upplever att förvaringsmiljön i huvudsak är god, medan flertalet har svårt att leva upp till ett optimalt inomhusklimat.

Endast ett av de granskade museerna har tagit fram en plan som beskriver hur föremål och dokument som är prioriterade ska räddas vid en allvarlig nödsituation – trots att alla museer som är statliga myndigheter är skyldiga att ha en sådan.