Polisinsatser som riktar in sig på fysisk och social oordning är ett centralt inslag i många länders brottsförebyggande strategier. Denna typ av polisinsatser är associerade med den så kallade "broken windows"-modellen som tillämpades i New York under 1990-talet. Många, inklusive New York-polisen, menar att broken windows-modellen är orsaken till det kraftigt minskade antalet brott i staden under 1990-talet, men detta har ofta ifrågasatts av kriminologer som menar att andra faktorer ligger bakom minskningen.

Ny forskningssammanställning
I år har det dock publicerats en så kallad metaanalys som sammanställer resultaten från många studier där polisen riktat in sig på social och fysisk oordning. Resultatet visar dessa insatser är associerade med en statistiskt signifikant, måttlig minskning av brottsligheten.

Resultatet är inte begränsade till en viss sorts brott, utan gäller alla brottstyper som mättes. Störst var minskningen i ordnings- och narkotikabrott, följt av våldsbrott och sedan egendomsbrott. Alla dessa minskningar var statistiskt signifikanta.

Stöd för New York-modellen
Enligt forskarna bakom metaanalysen ger resultaten visst stöd till New York-polisens påstående att broken windows-strategin var inflytelserik i att minska brottsligheten i staden under 1990-talet. De menar också att resultatet, utöver broken windows-modellen, ger stöd åt senare polisstrategier såsom problemlösningsorienterade och "hotspot"-insatser.

"Polismyndigheter bör fortsätta ägna sig år 'policing disorder tactics' som en del i deras portfolio av strategier för att minska brottslighet", skriver forskarna i rapporten.

Inget stöd för "aggressiva" insatser
Resultaten visad dock att de typer av strategier som används av polisen för att kontrollera oordningen spelar roll. Till skillnad från community-baserade och problemlösningsorienterade insatser, tycks aggressiva strategier riktade mot enskilda avvikande beteenden inte minska brottsligheten.

Forskarna menar att polismyndigheter som överväger en 'policing disorder approach' inte bör implementera en nolltolerans-modell som snävt fokuserar på en delmängd av socialt avvikande personer såsom berusade människor och stökiga tonåringar.

Källa: Braga, Anthony A., Brandon C. Welsh, and Cory Schnell (2015). ‘‘Can Policing Dis- order Reduce Crime? A Systematic Review and Meta-Analysis.’’ Journal of Research in Crime and Delinquency 52:567-88.