Sammanlagt fick 78 165 brottsoffer, anhöriga och vittnen stöd inom Brottsofferjourens brottsofferstödjande och vittnesstödjande verksamheter under 2015. En minskning sedan 2014 då 85 687 personer fick stöd. Minskningen gäller den brottsofferstödjande verksamheten där 33 590 personer under 2015 fick kontakt med någon av Sveriges 88 aktiva brottsofferjourer jämfört med 42 374 personer under 2014.

Antalet personer som fick stöd inom den vittnesstödjande verksamheten har däremot ökat. Under 2015 fick 44 575 personer stöd av Brottsofferjourens vittnesstöd i samband med en rättegång jämfört med 43 313 personer under 2014.

Minskningen inom den brottsofferstödjande verksamheten kan främst förklaras med att polisen i lägre utsträckning än tidigare förmedlar en kontakt mellan brottsutsatta och en lokal brottsofferjour. Trots att polisen, enligt 13 a § tredje stycket förundersökningskungörelsen (1947:948), är skyldig att informera den som anmäler ett brott om vilka möjligheter till stöd som finns.

För att få en bild av hur polisens förmedling ser ut över landet jämför Brottsofferjouren varje år brottsofferjourernas ärendemängd med Brottsförebyggande rådets statistik över polisanmälda brott. Preliminär statistik visar att 2,8 procent av alla anmälda brott under Brottsbalken och lagen om kontaktförbud blev ett ärende hos Brottsofferjouren under 2015. Minskningen har varit stadig de senaste åren – 2014 var förmedlingen 3,7 procent, 2013 4,1 procent och 2012 4,9 procent.

– Vi ger stöd till ett stort antal brottsutsatta, men vi vet att många fler är i behov av stöd. Att polisen förmedlar ärenden är grundläggande för att alla som är i behov av stöd också ska få det. Det är ingen arbetsuppgift som polisen ska prioritera bort, säger Brottsofferjourens generalsekreterare Eva Larsson.

EU:s brottsofferdirektiv (2012/29/EU) antogs i oktober 2012 och skulle vara genomfört av EU:s medlemsstater senast den 16 nov 2015. I direktivet fastslås följande: " Medlemsstaterna ska säkerställa att brottsoffer efter behov får kostnadsfri och konfidentiell hjälp från stödverksamheter för brottsoffer som tillvaratar brottsoffrets intressen, såväl före som under och en lämplig tid efter straffrättsliga förfaranden." och vidare att: "Medlemsstaterna ska underlätta för den behöriga myndighet till vilken anmälan gjordes och andra berörda enheter att hänvisa brottsoffer till stödverksamheter för brottsoffer."

I en skrivelse till inrikesminister Anders Ygeman föreslår Brottsofferjouren Sverige nu att förundersökningskungörelsen förtydligas och ändras så att inget tolkningsutrymme kan finnas kring polisens skyldighet, som ytterst har sin grund i EU:s brottsofferdirektiv, att hänvisa brottsoffer till stödverksamheter. Brottsofferjouren Sverige anser också att förundersökningskungörelsen bör kompletteras så att även vittnen, på samma sätt som målsägande, erbjuds information och hänvisas till stöd redan vid anmälningstillfället.