En central del i det senaste totalförsvarsbeslutet är att skapa en sammanhängande planering och bedömning av förmågan i det civila försvaret. Men många av aktörerna som utgör det civila försvaret är osäkra på vad de ska planera för och hur planeringen ska gå till. MSB arbetar därför fram vägledningar och handböcker, och tar hjälp av FOI för att bättre förstå hur behovet av stöd egentligen ser ut, skriver FOI.

I rapporten  Utveckling av förmåga för krisberedskap och civilt försvar – en behovsanalys och lösningsförslag till grund för utformning av stöd till myndigheter,  har Mari Olsén, Ester Veibäck och Ulf Jonsson på FOI:s avdelning för försvarsanalys intervjuat beredskapshandläggare på ett urval myndigheter och länsstyrelser om deras behov av stöd för att kunna utveckla sina förmågor inom krisberedskap och civilt försvar.

De flesta av behoven kunde kopplas till inriktning och planering.

– Intervjupersonernas svar visade ganska samstämmigt att de uppfattade målsättningarna som svårfångade, vilket gör det svårt för dem att utveckla förmåga, säger Ester Veibäck.

Bristen på tydliga målsättningar påverkade även myndigheternas möjligheter att följa upp och analysera sitt förmågearbete, konstaterar forskarna i rapporten.

De intervjuade personerna uttryckte också behov av mer resurser, framför allt i form av fler anställda som kunde specialisera sig på krisberedskap och civilt försvar. Samtidigt befarade några av dem att det skulle kunna bli svårjobbat när flera ska ta del av säkerhetsskyddsklassificerad information.

– Det fanns också behov kopplade till struktur och gemensam planering. Många tyckte att det uppstod dubbelarbete i planeringen av krisberedskap och civilt försvar, och ville ha mer hjälp med sammanhållningen, hur planeringen ska gå till. De upplevde också att krav att svara på uppföljningar från olika håll störde arbetsron att faktiskt bygga förmåga, säger Mari Olsén.

När intervjuerna gjordes hade MSB och Försvarsmakten precis gett ut skriften Handlingskraft, där man försökte tydliggöra målen inom civilt försvar. De flesta av intervjupersonerna hade läst skriften, men inte hunnit börja jobba så mycket med den.

Utifrån intervjupersonernas svar tog rapportförfattarna fram ett antal förslag. Forskarna lyfter fram tre förslag som mest prioriterade. Inriktningen och målsättningen för civilt försvar och krisberedskap behöver förtydligas för aktörerna. Det behövs också en gemensam struktur där behovet av förmågor kan diskuteras, för att skapa en samlad bedömning av förmågan i det civila försvaret och planera bättre framåt.

Dessutom behöver aktörer kunna kommunicera sinsemellan på ett bra sätt och dela känslig information som omfattas av sekretess, vilket förutsätter att det finns rätt kompetens för det och en infrastruktur för att hantera informationen.

Det har gått ett år sedan rapporten kom ut, men behoven som framträdde i studien är fortfarande giltiga, menar rapportförfattarna.

– Det som hänt sedan dess är att vi har fått en ny struktur för det civila försvaret på plats, men den är fortfarande ny och det kommer nog ta tid innan man hittar formerna. Samtidigt tror jag den kan skapa förutsättningar för att åtgärda många av de behov vår rapport visade på, säger Mari Olsén.

Det finns ingen perfekt modell som kan uppfylla alla behov, konstaterar hon och Ester Veibäck.

– Vi såg behov på många olika nivåer, stort som smått. Men något som skulle underlätta mycket är om processer inom krisberedskap och civilt försvar, risk- och sårbarhetsanalyser och förmågeprocesser, kunde synkas bättre. Nu fokuserar vi av förklarliga skäl mycket på civilt försvar, men vi får inte glömma att krisberedskapsförmågor också behöver fortsätta utvecklas, säger Ester Veibäck.