De senaste årens utveckling i Sverige har medfört att brottsligheten och otryggheten har blivit ett allt större samhällsproblem. Det framgår till exempel av Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning som presenterades i dagarna. Resultaten visar på en ökning av både otryggheten och brott mot enskild person i form av misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri och trakasserier.

Samtidigt förekommer en rad missuppfattningar, vanföreställningar och myter när det gäller frågor som rör brott och otrygghet. En vanlig missuppfattning är att brottsligheten är svår att påverka och per definition flyttar till ett annat område då brottsförebyggande åtgärder genomförs på brottsbelastade platser, så kallade hot spots.

Forskning visar emellertid det motsatta, nämligen att ett brottsförebyggande arbete med fokus på situationen och platsens betydelse, så kallad situationell brottsprevention, ofta minskar brottsligheten både i det område som är föremål för åtgärder, men inte sällan också i angränsande områden där inga insatser genomförts.

Det gäller framför allt den typ av brott och ordningsstörningar som påverkar människors livskvalitet i vardagen. Ett konkret exempel är stöldskyddsmärkning med hjälp av DNA av 5 000 hem i London där bostadsinbrotten minskade med nästan 50 procent samtidigt som både tryggheten och förtroendet för polisen ökade markant.

Ett annat exempel är installation av larm i bostadsområden i Philadelphia som inte bara minskade risken att utsättas för inbrott i de hus där larmen installerats, utan även angränsande hus utan larm. Motsvarande brottsminskningar utan att brottsligheten har flyttat har kunnat konstateras vid till exempel personrån, cykelstölder, bilstölder, vapenrelaterade brott och våld i offentlig miljö.

Att förekomsten av så kallade överflyttningseffekter är liten vid dessa typer av brott förklaras framför allt av de tillfälligheter som gärningspersoner utnyttjar för att begå brott. Brotten är många gånger oplanerade och tillfället gör tjuven. Den situationella brottspreventionens grundidé är därför enkel i teorin; tar vi bort tillfälligheterna att begå brott minskar den typ av brott och ordningsstörningar som drabbar människor i vardagen – något som också setts fungera i praktiken.

Vad gäller den mer organiserade brottsligheten i form av exempelvis drogtillverkning och smuggling fungerar inte situationell brottsprevention i samma utsträckning. Här uppstår oftare överflyttningseffekter av olika slag.

Förklaringen är att denna typ av gärningspersoner är mer resursstarka och långsiktiga. De har därför både vilja och förmåga att undvika olika hinder för den brottsliga verksamheten. Det innebär i sin tur att riktade och platsspecifika brottsförebyggande insatser inte medför någon större skillnad, då en stängd kanal snabbt byts ut mot en annan. Det handlar alltså om personer som både är villiga och har verktyg för att hitta nya lösningar för att kunna fortsätta sin inkomstbringande verksamhet.

De impulsiva och tillfällighetsorienterade gärningspersonerna som står för en stor del av den typ av brott och ordningsstörningar som påverkar människors livskvalitet i vardagen saknar oftast de nätverk och det rörelsekapital som den organiserade gärningspersonen har. De är till skillnad mot gärningspersoner som är involverade i organiserad brottslighet resurssvaga och kortsiktiga och viker ofta för hinder.

Det är viktigt att poängtera att skillnaden i målbilder kommer sig av att den organiserade brottsligheten baseras på ”tillgång- och efterfråganprincipen”, medan många av de brott och ordningsstörningar som drabbar människor i vardagen uppkommer när situationen ger tillfälle. Annorlunda uttryckt ägnar sig organiserad brottslighet framför allt åt att tillgodose marknaden med ”skattefria” och förbjudna varor och tjänster.

Många brott som direkt drabbar enskilda personer och påverkar deras trygghet är av helt annat slag. Detta faktum förklarar varför riktade insatser genom situationell brottsprevention fungerar mer effektivt vid brott som är beroende av tid och plats kontra brott som är beroende av tillgång och efterfrågan.

Sammanfattningsvis visar forskning att riktade insatser i syfte att minska den typ av brott och ordningsstörningar som påverkar människors livskvalitet i vardagen, rätt utformade och genomförda, bidrar till en minskad brottslighet och därmed höjd livskvalitet. Det gäller både i de områden där insatserna genomförs och i angränsade områden.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare, Stiftelsen Tryggare Sverige

Greta Åkerlind
Kriminolog, Stiftelsen Tryggare Sverige