Vilket är ditt bästa fotbollsminne?
– Det måste vara Sveriges matcher i VM 94 i USA, vår match mot Paraguay i Berlin år 2006 och den underbara natten i Istanbul år 2001, då vi blev klara för VM.

Har du själv stått i en klack någon gång?
– Jajamän, jag hade inte suttit på en fotbollsarena innan 30-årsåldern. Jag började spela både fot- och handboll i femtonårsåldern och blev då även ledare. Gunnar Larsson (bl a ordförande för Riksidrottsförbundet 2001- 2005) sa en gång att jag var mannen som gick direkt från ståplats till hedersläktaren och det ligger en del i det. Det är viktigt att påpeka allt gott som finns inom den svenska idrottsrörelsen. Alla ledare är intresserade av att arbeta med ungdomar och jag ser mig fortfarande mer som ungdomsledare än som förbundsordförande.

Hur har fotbollskulturen förändrats under dina år som förbundsbas?
– På samma sätt som samhället. Sedan kan man säga att supporters och klackar är aktivare i dag och det är en positiv sida. De allra flesta matcherna spelas utan våld, där klackarna bidrar till en hög stämning när de sjunger och hejar på sitt lag. Från år 1992 har publiksnittet också ökat från drygt 4 000 till så där mellan 8 och 10 000 åskådare per match.

Att herrallsvenskan tappar besökare igen, är det en följd av att barnfamiljer och andra i publiken känner sig otrygga av den stundom aggressiva stämningen er på läktarna?
– Det medverkar säkert till att många undviker exempelvis derbymatcher. Och jag tror att publikproblemen är en av anledningarna till att vår positiva trend har brutits.

Vilka är klubbarna som dras med de här problemen i dag?
– Storstadsklubbarna i allmänhet och stockholmsklubbarna i synnerhet. Stockholmsklubbarna är de som har de bästa chanserna att hävda sig i den internationella tävlingskonkurrensen, eftersom flest företag och medier finns här. Dessvärre minskar deras chanser internationellt på grund av våldsproblemen.

Finns det risk för att våldsproblematiken sprider sig även till övriga föreningar?
– Det finns en viss smittorisk, och det gäller även över idrottsgränserna, exempelvis har bandyn drabbats.

Vilka är det som står för våldet och skadegörelsen?
– Det måste påpekas att ingen annan idrottsrörelse samlar så mycket folk, och i sådana folkmängder uppstår det lätt bråk. Fotboll är också en kamp där kroppskontakt ingår. Vissa personer går igång på detta och blir ”överhettade”. Man kan jämföra med drängarna förr i tiden som skötte sig under veckan. På helgen gick de till dansbanan, men de kunde inte dansa och började slåss i stället. ”Drängslagsmålen” var också accepterade former av våld i dåtidens samhälle. De som i dag slåss på vägen hem från matchen är kanske sådana som tidigare spelade fotboll men som inte platsade i ett lag.

Stämmer det att många supportrar i de så kallade firmorna inte bryr sig om själva spelet?
– Nej, det är en myt, de är intresserade av fotbollen. ”Firmorna” har få ledare och vi vet vilka dessa är. Men de har en svans som följer efter och som tycker att det är häftigt med slagsmål. På så sätt ”smittar” våldet.

Hur kan rekryteringen stoppas till ”firmorna”?
– Visste jag det skulle jag sannolikt vara landets bäste expert. Men om lagstiftningen skärptes skulle fotbollen bli ointressant för dem som bara vill slåss och förstöra.

Hur ska publiken lockas tillbaka?
– Bara genom grepp som får lugnet och idyllen tillbaka också på de matcher som vi kallar för högriskmatcher. I Sverige står Fotbollförbundet för en tredjedel av all svensk idrott och andelen medlemmar ökar. Därmed har förbundet och klubbarna givetvis ett stort ansvar, vad gäller det som sker inne på arenorna. Klubbarna gör redan en massa saker, såsom att ordna säkerhetsmöten med alla inblandade inför högriskmatcherna.

Vilken effekt får det att högriskmatcher arrangeras under helger, på dagtid?
– Jag tror inte att matchtiden har någon större betydelse. Det går inte att komma ifrån att det är en helt annan stämning på kvällen, när mörkret faller. Och snarare än att förebygga våld är det risk att detta retar upp supportrar, som tycker sig få ytterligare en anledning att hetsa.

Vilka har ansvaret att förhindra det våld som sker på helt andra platser än på arenorna, men som utförs av ”supportrar”, vid ett tillfälle med dödlig utgång?
– Det är ett samhällsproblem att grupper som är våldsbenägna söker sig till fotbollen. Inte bara i Sverige utan i hela världen. I dag finns de största problemen i de gamla öststaterna.

Så vad kan vi göra i Sverige?
– Vi har bara en grupp som har polisiära befogenheter. Eftersom polisen styrs av lagarna är detta i första hand en fråga för lagstiftarna, alltså riksdagen. Speciella regler skulle kunna införas under en övergångsperiod, så att åklagare direkt åtalar personer som brukar våld under fotbollsmatcher. Tyvärr måste jag säga att vi i det sammanhanget är ett fegt land.

Kan du utveckla detta om att vi är ett fegt land?
Riksdagspolitiker är i händerna på så kallade experter, och så har det sett ut i 15 år nu. Vi fick gehör från Bodström, som gjorde lite grann, men det var verkningslöst. Ask har också gjort en del men inte tillräckligt, och lagstiftningen leder inte till det som vi vill. Ingen säger sig vilja skydda fotbollen, nu när vi går till val.
Även ”vanliga” supportrar är mesiga, som tillåter ett sådant beteende på matcherna utan att protestera.

Du efterlyser alltså en tuffare lagstiftning för att få bukt med våldet?
– Det mesta riskerar att bli tandlöst om inte lagstiftningen ”vässas”, i likhet med vad man har gjort i andra länder. Men när det gäller sådana förändringar är vi tyvärr ett fegt land.

Också domare och spelare har hotats och misshandlats. Har du själv blivit hotad på grund av ditt ordförandeskap?
– Nej. Jag har heller aldrig känt obehag på någon match, och jag brukade ofta ta med mina söner när de var små. Men jag är försiktig, tar aldrig tunnelbanan direkt efter en match, utan väntar ett bra tag.

Är bilden relevant som förmedlas av många medier av våldet som förknippas med fotbollen?
– Först ska väl sägas att före 1970 var det knappast någon i fotbollsvärlden som tänkte på möjligheten att slåss i fotbollens namn. När något sker inom fotbollsarenan kan fotbollen kopplas till problemet, men om två grabbgäng slåss långt från händelsernas centrum, som skedde exempelvis förra året, på en parkeringsplats på A 6 i Jönköping, tycker jag att detta känns både fel och orättvist. För vad kan en fotbollsledare göra åt detta?

Swedbank Stadion i Malmö har installerat säkerhetskameror – vilket var ett krav från UEFA. Kommer den nya nationalarenan Swedbank Arena i Solna, som ska stå färdig år 2012, få ett liknande kamerasystem?
– Det vet jag ännu inte, men kamerabevakning ska finnas vid våra elitarenor i syfte att identifiera individer som överträder gällande bestämmelser. Och detta gäller framförallt Swedbank Arena. Kamerabevakning är dessvärre nödvändigt, på samma sätt som säkerhetskontroller när man ska flyga. Jag skulle helst vilja gå rakt in och sätta mig i stolen, men det är bara att acceptera åtgärderna.

Vad tycker du om åtgärderna som har införts i länder som Storbritannien och Tyskland?
– Där är det skillnad på attityden till lagstiftning. Där är de inte så mesiga som vi är i Sverige. De har lyckats stävja våldet och jag tycker personligen att det vore bra att införa liknande åtgärder här. I Storbritannien har polisens befogenheter att kartlägga våldsbenägna supportergrupperingar utökats och de personer ställer till bråk kan portförbjudas. Om en person har tillträdesförbud till sitt lags matcher, så har denne inställelseplikt på en polisstation en viss tid innan match. Missar han inställelsen blir han efterlyst. I Sverige bryter man mot grundlagarna om en person inte får röra sig fritt.

Finns det något mer vi kan ta efter från dessa länder?
Ståplatsläktarna är sedan länge förbjudna och kamerabevakning används både innanför och utanför arenorna, utan att någon reagerar negativt. På brittiska fotbollsplaner finns också en barriär, som inte får passeras. Även den som gör detta omedvetet anhålls omedelbart. Detta skulle vi kunna göra även här, vilket skulle lösa hela problematiken inne på arenorna.

Är det värt att betala priset i form av ”kollektiv bestraffning” som många menar att det är frågan?
Ja, landets största folkrörelse ska inte behöva drabbas av en liten grupp som förstör. Det handlar inte bara om slagsmål, utan även om hån och glåpord som spelare och domare får utstå samt att den skötsamma publiken blir störda. Fotbollsmiljön måste värnas från detta.

Diskuterar förbundet möjliga lösningar med de berörda klubbarna?
– Förbundet arrangerar konferenser för erfarenhetsutbyte mellan klubbarna och för klubbarnas säkerhetsansvariga, men varje klubb äger sina arrangemang.

För ni diskussioner med andra europeiska fotbollsförbund i de här frågorna?
– FIFA och UEFA arbetar mycket intensivt med regelverk och kunskapsförmedling. Sedan följer vi (liksom alla andra) vad som sker i andra länder. Men återigen, det som skiljer länderna åt är lagstiftningen.

Av. Inger Wiklund