Bedrägerier med så kallade bluffakturor begås i dag i så stor omfattning att rättsväsendet har svårt att hantera brotten. För att effektivisera utredning och lagföring föreslår utredningen att ett särskilt brott, grovt fordringsbedrägeri, ska införas. Det ska inte krävas bevisning om att någon verkligen har blivit lurad att betala; det ska räcka att bluffakturorna har skickats ut i det syftet. Genom att det nya brottet förutsätter att det är fråga om ett stort antal bluffakturor blir det också tydligare att systematiska fakturabedrägerier ska bedömas i ett sammanhang. Brottet ska ha samma straffskala som grovt bedrägeri.

Att utnyttja andra personers identitetsuppgifter för att begå bedrägeri, så kallad identitetsstöld, har också blivit allt vanligare. Trots att beteendet kan vålla stora problem för den som drabbas är själva utnyttjandet av annans identitet inte kriminaliserat. Utredningen anser att det bör vara straffbart och föreslår därför att ett nytt brott, identitetsintrång, införs med en straffskala på upp till två års fängelse.

Utredningen föreslår också tydligare kriterier för när det föreligger försvårande omständigheter som bör medföra att förmögenhetsbrott bedöms som grova brott.

Utredningen föreslår vissa straffskärpningar, bland annat föreslås att alla former av skadegörelse ska ha samma straffskala som motsvarande stöldbrott.

Nya och mer moderna brottsbenämningar föreslås för vissa ringa brott; ringa stöld, ringa bedrägeri, ringa förskingring och ringa skadegörelse.