När Ann Rönnäng och Jan Calissendorff fick uppdraget att driva ett kameraprojekt inom Hallandspolisen visste de inte hur omfattande arbetet skulle bli. Syftet var att ge polisen ett bra utredningsverktyg men också att det på sikt ska bli bättre och mer användbara bilder.

– Vi började verkligen från ingenting och nu har projektet permanentats och blivit ett kameraregister som är till stor hjälp vid brottsutredningar, säger Ann.

Flera vinster
Genom länsstyrelsens register och egen inventering har Ann Rönnäng och Jan Calissendorff fått fram att det idag finns cirka 650 aktiva anläggningar i Halland. Drygt 400 av dessa har fram till idag fått personliga besök av Ann och Jan och besöken fortsätter med de ännu inte inventerade. Vid besöken informerar de bland annat om hur företagen kan göra för att bilderna ska bli bra och kunna användas vid en eventuell utredning.

De har fått positiv respons när de är ute på företag och i butiker. Ofta mynnar besöket ut i ett vidare samtal om hur man ska minska brotten och även tänka säkerhet för personalen.

– Företagen är måna om samarbetet med polisen eftersom stora summor försvinner vid stölder och snatterier och det är viktigt för dem att personalen känner sig trygg, säger Jan.

Chokladtjuvar
En vanlig missuppfattning är att butiken eller företaget inte får titta på det lagrade materialet från övervakningskamerorna utan måste lämna det till polisen.

– Så är det inte. Den person som är ansvarig för anläggningen får titta på lagrat material om de misstänker brott. De får titta i syfte att ta reda på om ett brott begåtts eller ej.

Ann har flera exempel där handlare gjort utredningsarbete själva för att de misstänker brott och där polisen sedan kunnat gripa och anhålla en misstänkt med hjälp av filmerna.

– I en butik i Kungsbacka upptäcktes att det försvann ovanligt mycket choklad. Genom att handlaren tittade på filmerna och polisens spanare kunde vara i butiken vid bestämda tider kunde tre chockladtjuvar senare dömas för stölderna.

LAK och PUL
De övervakningskameror som finns på platser dit allmänheten har tillträde såsom butiker, bensinstationer och entréer regleras i kameralagen (LAK) och kräver att man antingen anmält kamerorna till länsstyrelsen eller ansökt om tillstånd hos dem. Har man en kamera på privat mark eller inom ett område på ett företag där inte allmänheten har tillträde är det personuppgiftslagen (PUL) som styr och då krävs inte tillstånd.

– På sikt vill vi få med alla aktiva anläggningar i vårt register, då kan det användas fullt ut vid till exempel ett inbrott i en bostad då tjuvarna kan ha gått över flera trädgårdar, säger Jan.

Filmen kan avgöra
När man talar om övervakningskameror handlar det mycket om enskilda människors integritet. Jan och Ann vill poängtera att kameror även fungerar som ett slags skydd för personalen och kan fria från misstankar. Informationen som kameran ger överväger ofta integritetskränkningen som kan upplevas.

– Om en kund säger sig ha blivit av med sin plånbok eller blivit illa bemött kan man ofta få fram sanningen genom att titta på övervakningsfilmen.

När registret används fullt ut kommer det att vara en bra hjälp i utredningar.

– även kameror hos handlare och butiksägare som inte utsatts för brott kan ha betydelse för en utredning. Om stölden skett i en annan butik kan tjuven ha varit inne hos dem tidigare under dagen. Filmbevisen kan vara avgörande för utredningen, säger Jan.

Ger kameran en falsk trygghet för personalen? Ann och Jan har sett motsatsen.

– Tvärtom, när personalen vet hur filmerna kan användas och vilken hjälp de kan vara i en utredning blir de mer aktiva och håller koll i butiken, säger Ann.

Källa: Polisen