När tillträdesförbudslagen skärptes den 1 april 2009 blev det möjligt för polismyndigheterna att ta initiativ till att personer som bedömts vara risksupportrar stängs ute från idrottsarenor.

Under förra året har Rikspolisstyrelsen utvärderat lagändringen. Under 2010 skickades 167 ärenden om tillträdesförbud vidare till åklagare. Det är en liten ökning från 2009, och i samband med den allsvenska premiären hoppas man nu att poliser runt om i landet ska bli mer benägna att anmäla potentiella risksupportrar.

– När Malmö mötte Helsingborg i ett Skånederby i höstas var till exempel 330 poliser på plats. Jämför det med 5–6 supporterpoliser som dessutom har fullt upp med en mängd andra uppgifter. Vi vill göra det tydligt att alla poliser ska kunna anmäla om tillträdesförbud, säger Petter Nilsson, poliskommissarie på Rikspolisstyrelsen, RPS.

Därför har RPS och Samverkansrådet mot idrottsrelaterad brottslighet tagit fram ett instruktionsmaterial som ska hjälpa poliserna som deltar i fotbollskommenderingar. Materialet kommer att läggas ut på polisens intranät under nästa vecka.

– Vi behöver praxis, överklaganden som gör att domstolarna kan börja avgöra vad som till exempel är att betrakta som en risk i de här sammanhangen. Polisen ska naturligtvis inte överdriva men de borde åtminstone inte låta bli att anmäla av rädsla för att inte veta hur lagen fungerar, säger Petter Nilsson.

Förutom satsningen på tillträdesförbuden inleds under våren arbetet mot en nationell målsättning för polisens arbete mot idrottsvåld. Med hjälp av kunskapsbaserade arbetsmetoder ska polisen år 2013 ha ökat tryggheten och minskat brottslighet och ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang.

– Inom ramen för det arbetet gör vi under 2011 en genomgång av nuläget för att få fram ett så kallat nolläge mot vilket resultatet från 2012 och 2013 kan mätas, säger Petter Nilsson.

Sedan tidigare står det dessutom klart att rikspolischefen gett Rikskriminalpolisen ett nationellt samordningsansvar för idrottsrelaterad brottslighet. I uppdraget, som inleds vid halvårsskiftet, ingår bland annat att stödja polismyndigheterna i deras kriminalunderrättelsearbete, ha aktuell kunskap om landets mest ordningsstörande supportrar samt ansvara för nationella rutiner.

– Det är viktigt att vi får en mer enhetlig syn på hur man bedömer riskmatcher eftersom det får stora konsekvenser för planeringen av poliskommenderingen. Idag kan en polismyndighet till exempel begära in den nationella förstärkningsorganisationen medan en annan myndighet inte gör det, säger Petter Nilsson.

– Idag hängs dessutom mycket av polisens arbete mot idrottsvåld på enskilda supporterpolisers kunskaper och det är inte hållbart i längden. De kommer trots allt troligen byta jobb en dag. Verksamheten måste byggas kring funktioner – inte enskilda personer.

Källa: Rikspolisstyrelsen