Det är främst Kriminalvården och dess transporttjänst som utför transporter av frihetsberövade i Sverige. Den transporterar dels personer som är placerade inom den egna myndigheten, men utför också transporter åt andra myndigheter. I mars 2009 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av verksamheten med transporter av frihetsberövade personer – en utredning med fokus på organisatoriska frågor och rättslig reglering. Nu, ungefär två år senare, är regeringens särskilde utredare Stefan Strömberg klar och han har nu lämnat in sitt underlag till justitieminister Beatrice Ask.

Privata transporter
Utredningen konstaterar bland annat att Kriminalvården även i framtiden ska utföra transporter av frihetsberövade, såväl åt sin egen myndighet som åt andra. Men den förslår också att Kriminalvården ska ges möjlighet att förordna väktare från bevakningsföretag att självständigt utföra transporter, både åt Kriminalvården och andra myndigheter. Det är inte ovanligt att efterfrågan på transporter överstiger Kriminalvårdens personella resurser att tillgodose behovet. Med de nya direktiven i ryggen kan fler transporter utföras på ett kostnadseffektivt sätt, i bevaknings företagens regi. Detta underlättar för samhället avsevärt, enligt Mikael Johansson.

– Tidigare har Kriminalvårdens egen personal transporterat den frihetsberövade personen till exempelvis rättegångar. Där har en väktare bevakat personen under rättegången, och sen har Kriminalvården hämtat personen igen. Nu kan bevakningsföretagen hämta den intagne i fängelset eller häktet och skjutsa personen till domstolen, bevaka personen, och sedan sköta transporten tillbaka igen. På så sätt finns det goda möjligheter att effektivisera verksamheten, konstaterar han.

Viktiga siffror saknas
Mikael Johansson är dock inte enbart positiv till utredningens innehåll, utan påpekar vissa brister.

– Jag tycker man har missat att göra ekonomiska jämförelser, och då framför allt när det handlar om Kriminalvårdens kostnader. Man vet att en polis kostar 920 kronor i timmen vid de här transporterna, och att en väktare kostar 300 kronor i timmen. Men när det gäller Kriminalvården har man inga nyckeltal att jämföra med. Det förfaller som om man inte riktigt vet vad verksamheten kostar. För att få en effektivisering måste befintliga kostnader vara kända. Där haltar utredningen. För att få fram ett bra politiskt beslutsunderlag hade det varit önskvärt med bättre ekonomiska jämförelser i utredningen, säger han.

Långsam process
Mikael Johansson ställer sig dock ödmjuk inför det faktum att transporter av frihetsberövade är en aktivitet som staten haft monopol på, och att man måste ha respekt för att det kan ta tid att förändra den verksamheten. Dessutom påpekar han att syftet med utredningen var att ge en översyn av verksamheten, inte att förändra den organisatoriskt över en natt.

– Man får ta det här ett steg i taget. Det gäller att visa för staten att bevakningsföretagen i det här fallet kan utföra transporterna bättre, till en lägre kostnad och med bibehållen rättssäkerhet. Det kommer i förlängningen innebära att fler uppdrag kommer genomföras av bevakningsföretag, och det tycker vi är bra, säger han.

Krav på företagen
Sweguard har träffat utredaren vid ett tillfälle, och bland annat påtalat att bevakningsföretagen är redo att ta en ökad roll när det gäller transporterna, men också att det bör ställas högre krav på företagen genom en speciell auktorisation. De som arbetar med transporterna bör till exempel ha en kompletterande utbildning i kriminalvårdskunskap, enligt Sweguard.

– Vi vill påvisa möjligheter kring hur man kan genomföra det här rent praktiskt, men också påvisa möjligheter att bevara rättssäkerheten vid transporterna, säger Mikael Johansson.

Dock anser han att det fortfarande finns saker kvar att göra, och efterlyser konkreta siffror på hur mycket samhället kan tjäna på att Kriminalvårdens transporter effektiviseras.

– Det finns positiva delar, och det här innebär ju mer jobb för bevakningsbranschen. Däremot tror jag att det samhällsekonomiskt hade varit bättre att gå ännu längre. De här personalkategorierna kostar olika mycket pengar, och utredningen antyder också att det av kostnadsskäl skulle vara fördelaktigt för staten att lägga ut större delar av transporterna på privata aktörer, säger han.