I den nya FOI-rapporten Västlig militär förmåga analyseras tillståndet i västländernas försvars- och säkerhetspolitik, militära styrkor och förmåga. Den behandlar länderna runt Östersjön samt Storbritannien och USA. Rapporten bygger på öppna källor. Den beskriver en mängd olika faktorer som bygger upp den militära förmågan, och drar även slutsatser kring faktisk operativ tillgänglighet för olika listade förband och förmågor.

– Rapporten undersöker västländernas militära närvaro och förmåga att hantera hot i Sveriges närområde, säger Krister Pallin, analytiker och projektledare för rapporten. Det finns en tydlig riktning i de undersökta västländerna att ställa om till ett kollektivt försvar som också ska avskräcka från anfall. För att nå dit är dock vägen lång.

Samtliga studerade länder har stora behov av att utveckla sina militära förmågor. Västländerna har liksom Sverige tidigare anpassat sina försvarsmakter till internationella insatser snarare än territoriellt försvar. Det innebär att de militära styrkorna har stora brister i förmågor som behövs för högintensiv strid, exempelvis pansar, artilleri, luftvärn, logistik och telekrig.

– Förbättringar tar tid att genomföra och är resurskrävande. Det handlar till exempel om införande av stora materielsystem, ökad rekrytering och större övningar. Vi menar att läget inte är särskilt bra på västsidan idag och det råder även osäkerhet om hur den västliga militära förmågan kommer att utvecklas, konstaterar Krister Pallin.

Det stora militära hotet mot västlig säkerhet i Europa utgörs av Ryssland, som markerar stormaktsintressen, återupprustar och uppträder aggressivt mot sina grannländer. I studien har bl.a. ett operativt spel genomförts av Västs möjligheter att möta ett snabbt uppdykande ryskt hot mot Baltikum. Bedömningen är att västsidan inom en vecka endast skulle kunna ha 25-40 markstridsbataljoner, 25-35 ytstridsfartyg och 15-20 stridsflygdivisioner tillgängliga.

– Att det är de lägre siffrorna som gäller är högst troligt. Kvaliteten på förbanden varierar även rejält. Europas beroende av USA för sitt försvar är fortsatt mycket stort, avslutar Krister Pallin.