I dagsläget saknas en tillräckligt tydlig bild av hur ett civilt försvar ska se ut – vilken hotbild det civila försvaret ska hantera, med vilken ambitionsnivå, vilka förmågor som behövs och vilka verksamheter som utgör det civila försvaret. Det fastslår FOI i en studie.

– För det första är det viktigt att vi utvecklar det nya civila försvaret utifrån en etablerad hotbild. Sedan måste vi bestämma oss för vilka förmågor och verksamheter som ska ingå i dagens civila försvar. Först därefter är det meningsfullt att börja med konkret förmågeutveckling och planering för personalförsörjning. Dessa ingångsvärden, som alla är viktiga för konkret personalplanering, är något vi diskuterat mycket under studiearbetet, säger Carl Denward, forskare vid FOI och projektledare för ramprojektet Sabek.

All form av personalplanering är beroende av att känna till vilka verksamheter som ska bemannas, och under vilka förutsättningar dessa ska verka. Studien konstaterar att det idag saknas relevanta ingångsvärden för en rationell personalplaneringsprocess, det råder ett så kallat "planeringsvakuum”.

Dessutom dras slutsatsen att en personalplaneringsprocess för det civila försvaret förutsätter ett engagemang från ett stort antal aktörer vilket innebär långa ledtider. Detta ställer krav på en systematisk planering med en väl tilltagen tidshorisont.

Studien drar också slutsatser och beskriver ställningstaganden som behöver göras kring de tre primära rekryteringskällorna: civilpliktiga, frivilliga och anställda inom ordinarie verksamhet.

– När vi nu utvecklar det nya civila försvaret är vi alla tre författare rörande överens om vikten av att tänka efter före så att vi inte jobbar fort och fel - i den utsträckning det nu går, konstaterar Carl Denward.