I utredningen presenteras ett antal förslag och reflektioner kring vad som kan göras på området, allt från etikarbete till riskanalyser och frågan om att ha styrelsemedlemmar som inte kröker rygg. Hit hör också vikten av att stödja framväxten av "visslare" (whisle blowers), inkallande av utomstående expertis, och att polisen – utöver förbättrat underrättelsearbete – arbetar med "tio i topp-listor".
Polisen svarar i dag för hela kedjan från hotbildsanalyser – som ofta hemligstämplas – till dimensionering av polisresurser och beräkningar över vad andra har att betala för kalaset.
– Jag anser inte detta vara en rimlig ordning. Speciellt gäller detta när polisen tar betalt för sina åtgärder. Betalning för insatser på arenan ska utgå när arrangören begär sådan assistans. Jag föreslår därför att arenorna i normala fall efter utländsk förebild arbetar "polisfritt" och att ett principbeslut fattas i denna fråga, säger Björn Eriksson.
– Detsamma gäller vikten av att minska nuvarande kostnadsområde för polisdebiteringar. Jag vidhåller min uppfattning att poliskostnader bör hanteras lika vare sig vi talar om ideella föreningar eller IdrottsAB, fortsätter Björn Eriksson.
Enkätundersökning
I slutbetänkandet presenteras också en kartläggning som Björn Eriksson och Stiftelsen Tryggare Sverige har gjort om förekomsten av våld, hot och trakasserier inom fotboll och ishockey. Undersökningen består av en enkätundersökning och ett 25-tal djupintervjuer.
– Bilden ser värre ut än vad jag tyckte mig ha anledning att tro när jag åtog mig uppdraget. åtgärder måste till och det illa kvickt, säger Björn Eriksson.
När det gäller våld, hot eller trakasserier under de senaste tolv månaderna visar undersökningen att utsattheten är störst för vd/klubbdirektörer/sportchefer (drygt 40 procent) följt av domare (35 procent) och ordningsvakter/publikvärdar (30 procent). För fotbollsspelare/-ishockeyspelare sjunker siffran till 10 procent. Motsvarande siffror vid Försäkringskassan är 16 procent, för tjänstemän inom Kustbevakningen och åklagare 10 procent, för tulltjänstemän 9 procent och för poliser 8 procent.
Det är ingen skillnad mellan fotboll och ishockey. även om många händelser uppstår i stundens frustration innehåller de inte sällan inslag av försök till påverkan. Endast en liten del av händelserna polisanmäls. En vanlig uppfattning i enkätundersökningen är att man inom fotbollen under lång tid varit alltför passiv och att det finns en uppgivenhet när det gäller idrottsrelaterat våld. Nämnas bör att bilden givetvis är splittrad beroende på vilka klubbar som avses.
– Min bild är att, vad jag här döpt till kriminell infiltration, är ett reellt problem. Det gäller för närvarande framför allt storstadsklubbar. Till mig kommer rapporter om påverkan av styrelseledamöter och andra nyckelaktörer. Det handlar mindre om att kriminellt belastade personer erövrar valda positioner, utan snarare om direkt eller indirekt påverkan av aktörer i beslutande ställning. Delvis sker detta öppet via bland annat sociala media, delvis genom mer subtila metoder, säger Björn Eriksson.
Fler förslag
En särskild prövningsnämnd bör inrättas. Uppgiften skulle vara att i efterhand och på anmaning av part lämna yttrande över val av resursinsats och dess sammansättning.
Vad gäller pyroteknik presenteras ett 5-punktsprogram som framöver bör bli en ledstjärna för parterna.
Slutligen görs vissa reflektioner om eventuellt fortsatt arbete efter mars 2013.
– Jag är övertygad om att kampen mot huliganism kan vinnas. Men inte utan att mobilisera de goda supportrarna som trots allt är det övervägande flertalet, säger Björn Eriksson i sin sammanfattande kommentar.
– Men vissa beslut måste till från såväl politiker som idrottsrörelsen själv, avslutar Björn Eriksson.
Sverige
