2013-01-01

”Den privata sektorn kan göra väldigt mycket mer”

Tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle utsåg nyligen kriminologen, författaren och debattören Leif GW Persson till Årets Trygghetsambassadör 2012 för hans kritik mot samhällets undfallenhet att lösa brott. Trots en aktiv tillvaro hann pristagaren med att svara på några frågor från SecurityUser, bland annat om säkerhetskameror, hans roll som ambassadör och den nya polisorganisationen.
Hur känns det att bli årets Trygghetsambassadör?
– TV-programmet Veckans brott har blivit en naturlig kanal för mina åsikter, så rätteligen ska väl priset delas mellan mig och redaktionen. Det har blivit det mest sedda samhällsprogrammet med 1,2 miljoner tittare per program. Efterlyst hade mellan 300 000 och 400 000 tusen. Men Veckans brott har ett bredare koncept, och vi försöker beskriva företeelser istället för personer. Jag gillar det och det märks, då gillar allmänheten det också.
Varför är egentligen svensk polis så dålig på att klara upp vardagsbrott?
– De har tappat kontakten med sitt arbetsområde. De håller på med papper i stället för människor. De borde hålla sig till kärnverksamheten, som trafikbrott, att hjälpa folk i akuta nödsituationer och att utreda grova brott där man i dag brister. En hög andel sitter mest och pillar ludd i naveln.
Vad har du fått för respons på din kritik mot polisen?
– Det känns som att jag åtminstone väckt opinion. Jag har fått en massa e-post från folk med helt obegripliga berättelser, som i många fall visat sig stämma.
Sveriges 21 polismyndigheter föreslås bli en enda, vad tror du om det?
– Det tror jag inte på alls. Det kommer generera ännu fler byråkrater. Den lokala polisen är redan obefintlig, och det kommer inte bli bättre.
Kan den privata säkerhetssektorn ta över några av polisens arbetsuppgifter?
– Den lokala privata sektorn har mycket att ge, tyvärr har polisen monopol på redan inträffade händelser. Bevakningsbolagen borde få bedriva privata brottsutredningar i större grad. I små orter kan man lägga ut verksamheten på anbud.
Vilket ansvar har politiken i frågan?
– Det finns inga väsentliga konflikter i frågan i politiken. Definitivt ingen artskillnad, möjligtvis en gradskillnad. Sossar och moderater lika. Det är ingen jävel som säger att vi ska koka lim på någon, politiken är med andra ord ganska urlakad. Det finns en oförklarlig förtjusning i polisen och man kastar mycket pengar dit. Men ju mer pengar ju sämre verkar man prestera. Den privata sektorn kan göra en jäkla massa mer. De leverarar i många fall fler gripna är polisen och väktare är väldigt effektiva. Ofta vet de var folk bor och vad de heter. Men till slut hamnar personerna ändå hos polisen i en pappershög.
Hur effektivt är det att visa övervakningsbilder på brottslingar i TV?
– Det är otroligt effektivt. Hade vi på Efterlyst bra bilder på gärningsmän nitade vi tre av fyra. De vi inte tog hade oftast inte hemvist här i Sverige.
Hur ser du på spridningen av bildmaterial?
– Det är en balansgång mellan integritet och effektiv brottsbekämpning. Ibland blir det fel och då kan folk råka illa ut. Men engelsmännen har kameror överallt, och där har debatten uteblivit då effektiviteten har satt sig djupt.
Har vi rätt balans i Sverige?
– Där är jag ambivalent. Men jag har gammal jaktinstinkt i mig, och det är jättebra när man har bra bilder. I ett program av Efterlyst sänkte vi fem killar i samma program, som sammalagt fick tio års fängelse. I de dryga tolv år jag var med distribuerade Hasse Aro och jag hundratals års fängelse.
Många vill att endast polisen ska ha tillgång till bildmaterial, hur ser du på det?
– Det är befängt. Man kan ha hur många kameror som helst. Men för att det ska betyda något måste det in ett mänskligt öga. Det är sällan polisen känner igen alla. Ju fler bildmaterialet når desto hårdare slår det.
Hur ska man hantera bildmaterial, egentligen?
– Filmer kommer ut alldeles för sent. Handlar det om ett tillräckligt grovt brott och man har bild är det bara att köra.
Hur ser du på idrottsvåldsproblematiken vi har i Sverige?
– När jag var ung gick man på fotboll bara för att titta, inte slåss. Dessa problem kan bara hanteras av klubbarna och dessa grupperingar själva.
Bör man ha hårdare straff för denna typ av brottslighet?
– Man kan kanske utesluta de värsta klubbarna ur allsvenskan? Primärt är det klubbarnas och fotbollsförbundets ansvar. Det är svårt att utifrån bearbeta så pass slutna sällskap som det här handlar om.
Hur ser den kommande tiden ut för din del?
– Just nu skriver jag på ännu en bok. Sen blir det mer Veckans brott i höst. Jag har också Hollywood-affärer på gång, vilket känns bra. Har jag lust skriver jag kanske fler böcker sen. Dessutom skriver jag en kolumn i Expressen på regelbunden basis.
Får du någonsin tid över?
– Hollywood-grejen sköter mina agenter här och i Hollywood. På sistone har jag även börjat rensa all skit som tar tid. Jag blev pensionär från polisen i mars. Sen dess har jag gjort klart en undersökning om ouppklarade mord, som var mitt sista uppdrag för dem. Jag har redan fått en massa jobberbjudanden från polisen, justitiedepartementet och privata säkerhetsmarknaden, men jag har tackat nej till allt.

Leverantörer
Ändra marknad
Till toppen av sidan
Stäng