SVT:s granskning visar att antalet ambulansuppdrag har ökat med närmare 30 procent sedan 2010. Vad detta beror på är oklart. En förklaring är att allmänheten i högre utsträckning kräver att få en ambulans. En annan teori som nämns inom branschen är den så kallade "Emil-effekten", det vill säga att SOS Alarm skickar fler ambulanser än nödvändigt för att undvika att hamna i samma situation som för fem år sedan då 23-årige Emil Linnell nekades ambulans sedan hittades död i sin lägenhet.

– Jag kan inte svara på varför vi ser en ökning på 30 procent. Men ambulansflottan i Sverige är tämligen oförändrad, så det är klart att det får konsekvenser, att det tar längre tid att få en ambulans. Den är inte dimensionerad efter det antal samtal som kommer in till oss idag, säger Ulrika Bergvall, verksamhetschef på SOS Alarm till SVT

Enligt SVT tar det längre tid att få en ambulans vid livshotande tillstånd jämfört med fem år sedan. Det tar också väldigt olika lång tid för akutambulanserna att komma fram beroende på var man bor.

Påverkar ambulanspersonal
De ökade antalet uppdrag påverkar även de som jobbar i ambulanserna

– De sista åren har det märkts att vi har haft mer att göra. Vi sitter i bilarna mer och det blir oregelbundet. Man vet inte när man kan få något i sig – vid lunchtid eller äter jag lunch vid halv fem, berättar Tomas Löf, ambulanssjuksköterska i Gävle.

Enligt SVT arbetar de 21 landstingen, som är huvudmän för den lokala ambulansvården, på olika sätt, mäter resultaten på olika sätt, och har sinsemellan olika politiskt fastslagna målsättningar. Detta gör det svårt att få en samlad bild av ambulansvården.

Både Riksrevisionen 2012 och den statliga Alarmeringsutredning 2013 har slagit larm om bristen på nationell styrning av ambulansvården. Trots detta har varken regeringen, Socialstyrelsen eller SKL, Sveriges kommuner och landsting tagit på sig något sådant uppdrag.

– Idag jobbar vi i ett stort mörker. Jag kan vårda patienter hela dagen, men jag får inte reda på någonting om de här patienternas omhändertagande i efterhand. Jag får inte reda på om mina åtgärder har varit bra, om mina smärtlindringar har varit bra, eller om min bedömning har varit korrekt. Det är jättesvårt. Jag har egentligen ingen aning om vad jag gör, säger Janne Kautto, ordförande för Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor till SVT.