– I många fall tycks kommun och polis arbeta med samma åtgärder som de gjorde innan de tecknade sin samverkansöverenskommelse. I de fallen torde brottsligheten inte påverkas särskilt mycket av överenskommelsen, säger Emma Patel, utredare på Brå.

I en samverkansöverenskommelse beskriver kommun och polis vilka brottsproblem de ska arbeta gemensamt med och hur detta arbete ska gå till. I dag har 85 procent av landets kommuner en samverkansöverenskommelse med polisen.

Enligt Brås studie upplever kommun och polis att överenskommelserna har förbättrat strukturen på deras gemensamma arbete. Bland annat har parterna börjat utforma gemensamma problembilder över den lokala brottsligheten tack vare samverkansöverenskommelserna. överenskommelserna upplevs också överlag ha förbättrat samverkan. I dag tycks samverkan mellan polis och kommun vila på en stabil grund – i form av goda relationer och ett strukturerat samarbete – på de flesta håll.

Denna grund måste dock, enligt Brås bedömning, byggas på ytterligare för att arbetet utifrån överenskommelserna ska ge tydliga effekter på brottligheten. Polis och kommun behöver arbeta mer kunskapsbaserat och systematiskt.

– Parterna kartlägger visserligen brottsligheten och arbetar fram gemensamma problembilder. Men det saknas ofta en djupare analys kring brottsorsaker – och de analyser som finns kopplas inte alltid samman med de åtgärder man sedan arbetar med, säger Emma Patel.

Det finns också brister i hur kommun och polis följer upp sina överenskommelser. Många saknar en bild av hur arbetet utifrån samverkansöverenskommelsen faktiskt påverkar den lokala brottsligheten.

Ett annat problem upplevs vara att samverkansöverenskommelserna inte integreras tillräckligt väl i verksamheterna. Detta gäller både inom polisen och i kommunerna. Inom båda organisationerna upplever de personer som arbetar med frågorna också att det inte finns tillräckligt med resurser för det brottsförebyggande arbetet.