Justitieutskottet är utgångspunkten för riksdagens arbete med säkerhetsfrågor. För att främst ge riksdagsledamöterna möjlighet att bättre förstå verksamheten i bevaknings- och värdetransportföretagen, fick Åke Andersson – i dag SNOS ordförande – under tiden som informationschef på Securitas, idén att erbjuda riksdagsledamöter ”prao”. Som talesman för Sweguard fortsatte han gärningen, som nu har ”gått i arv” till Sweguards informatör, Mikael Johansson. Sommaren 2009 ”praoade” tre riksdagsledamöter.

Rättspolitisk talesman
En av dessa är juristen Johan Linander. Utöver riksdagsledamot i justitieutskottet är han bla Centerns rättspolitiske talesman och distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne. Han ingår i alliansens rättspolitiska arbetsgrupp som leds av justitieminister Beatrice Ask. De ska arbeta fram konkreta förslag som gruppen anser ska inkluderas i Alliansens valmanifest 2010.

Varför har du ”praoat” två gånger?
- Bevakningsbranschen ligger nära oss i justitieutskottet, som fattar beslut om väktares befogenheter, och det är också en mycket spännande bransch som växer.
Det är viktigt att vi riksdagsledamöter gör ”nedslag i verkligheten”. Vi gör kontinuerliga studiebesök, men oftast handlar det om någon timme, då vi träffar en vd. Men att få komma ut så här och även träffa de som arbetar praktiskt, ger en extra dimension.

Din första ”prao” var år 2003. Vad fick du göra då?
- Först besökte jag Securitas huvudkontor i Stockholm. Den andra dagen var jag på dåvarande Securitas Värdes värdedepå i Malmö, och sedan åkte jag med på den ordinarie rundan i Lund, bl a till Tetra Pak och till Lunds lasarett, där de hade förberett lite för min del. Vid kontrollen av ett tvätteri hade en väktare gömt sig. Att hunden är oslagbar i dessa situationer blev tydligt här, den hittade blixtsnabbt ”den misstänkte” och bet fast i hans ena arm, som ju var täckt av skydd. Jag blev överraskad, men det var kul.

Och nu i somras?
- Då gällde skarpt läge i två dagar. Först fick jag besöka Loomis värdedepå i Malmö, där sedeluppräkningen görs. Jag fick se vilka säkerhetssystem som finns och vi diskuterade skalskyddet. Sedan åkte jag med en av Loomis värdetransporter till Rosengårds centrum. Jag fick vara med när de fyllde på en Bankomat samt när insättningsautomater tömdes. Jag hade tillstånd från polisen, eftersom jag sitter i RPS styrelse och är säkerhetsklassad.

Trots att det sker förhållandevis få värdetransporter så kändes det lite nervöst, tänk om just den som vi åkte med skulle bli rånad? Det var kanske ologiskt, men det är ett påfrestande jobb för personalen ur den aspekten, att hotet alltid hänger över en att man kan bli rånad. De måste hela tiden tänka på säkerheten och aldrig slarva med något, och personalen var också ytterst noga med att följa rutinerna.
Något som blev tydligt är det stora problemet att de inte har tillstånd att stanna med bilen var de vill, utan kan bli bötfällda av parkeringsvakter.
Den andra dagen var jag med Securitas Bevaknings civilklädda väktare i ett köpcentrum i Malmö. Vi låtsades titta på kläder samtidigt som vi spanade efter snattare. Jag vet inte om jag avslöjade spaningen (skratt), butikskontrollanterna sa att de alltid brukar ta någon snattare under ett pass, med ingen togs den dagen.
Det var både spännande och intressant att iaktta deras arbetsmetoder, hur de ser vem som kan vara ute efter att stjäla, och vad i en butik som kan vara stöldbegärligt. Numera tittar jag själv efter snattare när jag går i affärer.

Fick du några nya tankar beträffande värdetransporter under praktiken?
- Det är en oerhörd säkerhet som gäller under hela hanteringen. De som begår värdetransportrån behöver väldigt mycket information för att lyckas med rånet och kunna använda pengarna efteråt. Det händer att brottslingar försöker rycka en väska från väktarna när de lastar ur dem från bilen men sedlarna förstörs ju.

Du låter imponerad?
- Ja, branschen har ju fått mycket kritik, för att det begicks så många värdetransportrån och för att säkerheten var för låg. Kritiken var säkert berättigad då, men företagen har gjort väldigt mycket, satsat stora summor för att förbättra säkerheten.
Man ser hur rånen flyttas, först begicks många rån mot värdetransporter, sedan rånades fler banker. Det är få personer i Sverige som sysslar med den här typen av brott. Om det blir svårare på ett område så ger de sig förstås på ett annat. Därför gäller det att hela tiden ligga dem i hälarna och se till att brottsligheten blir så olönsam som möjligt.

Kommer du att ”praoa” fler gånger?
- Ja, det kan jag visst tänka mig. Dock inte i år eftersom det är valår och det tar all tid i anspråk.

Vad engagerar dig just nu inom säkerhetsområdet?
- Det handlar ständigt om att öka människors trygghet, att minska den faktiska brottsligheten på alla plan. Vilket också är vårt uppdrag inom justitieutskottet.
Under min tid som kommunalpolitiker i Lund så började vi i Centerpartiet att titta på hur tryggheten kan ökas. Vi gjorde det som numera kallas trygghetsvandringar, men det begreppet fanns inte då. Vi tittade bl a på var belysningen kunde förbättras och om buskage kunde beskäras vid cykelbanor och liknande.
Men det finns fortfarande mycket kvar att göra vad gäller trygghetsåtgärder på kommunal nivå, som inte är polisiära.

Borde polisen få använda sig av brottsprovokation för att komma åt grovt kriminella, tycker du?
- Bevisprovokation är okej, men inte brottsprovokation. Polisen ska inte se till att fler brott begås, det är inte deras uppgift att provocera fram ett brott som inte skulle ha begåtts. Men vad gäller planerade brott som har kommit till polisens kännedom så ska provokation få användas för att säkra bevisning. Polisen kan t ex arbeta med infiltration.

Är det något annat som kan göras för att komma åt den grova brottsligheten?
- Dessa brottslingar vill ha mycket pengar, leva lyxliv och ha hög status. De är inte rädda för att åka i fängelse, så det är inte så avskräckande. Därför är det av största vikt att vi tar pengarna. Vi har ändrat förverkandelagstiftningen så att detta är lite lättare.
Det finns länder där en person som har begått grova brott och kör omkring i en lyxig sportbil riskerar att den beslagtas om han inte kan bevisa att pengarna som bilen köpts för kommer från laglig verksamhet. Det är att gå ett steg längre i förverkandet, och vi diskuterar det även här.

Vi tror särskilt på samverkan mellan olika myndigheter för att komma åt den grova brottsligheten. Ett klassiskt sätt är att åtala brottslingar för bidrags- och skattebrott. Den samverkan som tog sin början i september förra året, Grov Organiserad Brottslighet, GOB, är helt ny. I stället för att alla jobbar på sin planhalva så görs gemensamma ansträngningar. I gruppen ingår 200 specialutbildade poliser som ska samarbeta exempelvis med berörda myndigheter.

Vad händer med detta arbete om Alliansen förlorar i valet?
- Det är en bra fråga. De rödgröna har tillsatt ett stort antal arbetsgrupper, men inga som syftar till en utveckling av de rättspolitiska frågorna. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill minska anslagen till både polisen och Säpo, och då blir det svårt att bibehålla 20 000 poliser i landet.

Eftersom brottslingarna arbetar över gränserna måste vi också se till att de brottsbekämpande myndigheterna kan samarbeta med sina kollegor i andra länder, men de rödgröna ställer sig ofta negativa till detta.

Av. Inger Wiklund