Länsstyrelsen i Västmanland gav de två räddningstjänsterna i uppdrag att utreda räddningsinsatsen under den stora skogsbranden 2014. Fokus har varit att ta fram erfarenheter och lärdomar som kan ligga till grund för den fortsatta planeringen av krishantering i Västmanland och i Sverige.

– Lärdomarna som vi har valt att lyfta fram är tyvärr inte unika för just branden i Västmanland. Flertalet av erfarenheterna finns i tidigare utredningar från till exempel Hassela i ångermanland 2008 och Bodträskfors i Norrbotten 2006. Räddningstjänsten och andra aktörer har mycket kvar att lära när det gäller att tillvarata erfarenheter och se till att förbättringar blir av. Det kanske är den största och viktigaste erfarenheten att dra från skogsbranden i Västmanland, säger Anna Henningsson, Nerikes brandkår.

Enligt Länsstyrelsen visar utredningen att "det traditionella sättet att bygga upp en räddningsledning och stabsorganisation inte räckte till när skogsbranden övergick till att bli en händelse med stor regional samhällspåverkan". De skriver att "den samverkansstab som bildades, kontinuiteten i ledningsarbetet och uppskalningen av resurser i skogen har varit de främsta framgångsfaktorerna under insatsen". Dock kände många aktörer till en början inte igen sig i ledningsstrukturen. Utredarna anser därför att en nationell strategi för hur ledningsarbetet ska bedrivas vid stora insatser behöver utarbetas och implementeras för alla samhällets krisaktörer.

Utredningen genomfördes av Anna Henningsson och Ulf Jacobsson, Nerikes brandkår och Christer Björkman och Marie Thelberg, Umeå brandförsvar.