Från och med den 1 juli 2013 då kameraövervakningslagen trädde i kraft har Datainspektionen i uppdrag att granska de tillstånd till kameraövervakning som utfärdas av länsstyrelserna. Myndigheten ska överklaga de tillstånd där de vill att domstol tydligare ska slå fast vad som faktiskt gäller

Enligt Integritet i fokus har Datainspektionen, från införandet av lagen fram till oktober, granskat närmare 1 700 beslut om tillstånd från länsstyrelserna. De har överklagat ungefär en tiondel. För tillfället har Datainspektionen ett 70-tal pågående processer i domstol, varav 34 i kammarrätt och ett i Högsta förvaltningsdomstolen.

Enligt Dick Malmlund, vice ordförande för tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS), visar överklagandena på brister i kameraövervakningslagen.

– Det tyder på att lagen är otydlig. Länsstyrelserna vet inte hur de ska tillämpa den, vilket riskerar att leda till olika hantering i olika delar av landet, säger han till SecurityUser.com.

I dagsläget bygger tillståndsgivande för säkerhetskameror på den så kallade överviktsprincipen som innebär att kameraövervakning endast tillåts om övervakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Enligt Dick Malmlund öppnar dock överviktsprincipen för en gränsdragningsproblematik. Han menar att Sverige istället borde titta på europeisk rättspraxis.

– På EU-nivå̊ är rättspraxisen att det är spridandet av bildmaterial som utgör ett hot mot den personliga integriteten, snarare än själva kamerasystemet i sig. Om även Sveriges kameraövervakningslag utformades på detta sätt skulle tillämpningen underlättas. Dessutom skulle det öka möjligheterna för att förebygga och klara upp brott, säger han.