I höstas meddelade regeringen att kameraövervakningslagen ska utredas.
Syftet är att se över om det finns behov att kameraövervaka i situationer som idag hindras av lagstiftningen samt även utvärdera om lagen behöver moderniseras för att fungera bättre i förhållande till ny teknik. Utredningen leds av Susanne Kaevergaard, som till vardags är biträdande tillsynschef på åklagarmyndigheten. Hon har fram till den 28 februari 2017 att redovisa resultatet av utredningen.

Till sin hjälp har Susanne Kaevergaard utredningssekreteraren Johan Stensbäck. Han ska arbeta på heltid med utredningen. Till sin hjälp har de en expertgrupp som bland annat består av representanter från Datainspektionen, länsstyrelserna, polisen, Justitiedepartementet och Brå. Expertgruppen och utredningen träffas regelbundet under hela perioden fram till att den ska redovisas nästa år.

I kameraövervakningslagen från 2013 finns gränsdragningsproblem, har du sagt i Datainspektionens tidning Integritet i fokus. Vad menar du?
– Det finns exempelvis en bred definition på vad som ska klassas som övervakningskamera. Uppfyller en kamerautrustning de kriterierna omfattas den av regelverket. Då spelar inte syftet med kameran någon roll. även om man med drönare bara ska fotografera villatomter så faller det under kameraövervakningslagens regelverk.

Hur vill du ha det?
– Jag skulle vilja se en mer modernare reglering som inte skapar så många gränsdragningsproblem.

Hur ser du personligen på kameraövervakning som ett verktyg för brottsbekämpning?
– Som komplement till andra åtgärder tror jag kameraövervakning kan vara ett bra verktyg. Men det är viktigt att övervakningsintresset balanseras mot människors rätt till en fredad sfär.

Har kameror en brottspreventiv effekt?
– Det finns exempel från polisens kameraövervakning som enligt Brå inte alltid har den direkta brottsavskräckande effekt som man hade hoppats på. Samtidigt är det ju så att många trots allt känner sig tryggare i områden som är kameraövervakade och om det bidrar till att fler människor vistas på platsen kan det medverka till minskad brottslighet där.

Som åklagare är det ju också intressant att ställa dig frågan om hur du ser på kamerornas brottsuppklarande effekt?
– Där tror jag att kamerorna många gånger fungerar bra. Och om brottslighet kan utredas med hjälp av kamerabilder bidrar det i förlängningen till att straffsystemet får en brottspreventiv effekt.

Finns det en risk att den här utredningen faller platt när EU kommer med en ny lagstiftning på det här området 2018?
– Vi har fått ompröva uppdraget så att vi nu allra först analyserar den kommande EU-lagstiftningen för att klargöra vilket spelrum vi har för en nationell lagstiftning rörande kameraövervakning.

Vad är de stora skiljepunkterna i EU-förslaget och den svenska kameraövervakningslagen?
– Den kommande EU-lagstiftningen består av två delar. Den ena delen gäller ett direktiv som avser brottsbekämpande myndigheter och ska implementeras i den nationella lagstiftningen. Den andra delen är en förordning som blir direkt gällande lag i alla EU-länder, även om det finns ett visst utrymme att precisera förordningens innebörd genom svenska regler.

– I korthet betyder det att polisen ska följa svensk lag och övriga ska i första hand uppfylla regelverket i EU-förordningen.

På Trygghetskamerans dag den 13 april ska du berätta om ditt färska uppdrag för en mycket intresserad publik. Hur känns det?
– Det ska bli spännande. Jag ser fram mot det.

Den 13 april talar Susanne Kaevergaard på Trygghetskamerans dag. Klicka på länken nedan för att se hela programmet och anmäla dig:
https://www.securityuser.com/trygghetskameransdag/