Strategin formulerar stadens ansvar i fyra perspektiv: främjande, förebyggande, anhörigstöd och efterperspektiv. Med främjande menar att Stockholm ska ha "jämlika levnadsvillkor för barn och unga i alla stadens stadsdelsförvaltningar" då detta är "en grund för att personer inte dras till våldsbejakande extremistmiljöer". Den förebyggande aspekten "fokuseras till de områden våldsbejakande extremistiska rörelser har fått fäste och arbetet sker i bred samverkan mellan olika aktörer".

Med anhörigstöd avses insatser till familjer, vänner och närstående och det så kallade efterperspektiv handlar om "individuellt anpassade insatser till personer som vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering".

Ett antal nya åtgärder föreslås för att motarbeta radikalisering. Dessa åtgärder består i "samordning, kompentenshöjning, samverkan mellan olika aktörer, omvärldsbevakning, metodutveckling och stöd till föreningar".

Flera allianspartier är kritiska till strategin.
– Förslaget till strategi saknar helt resonemang om det straffrättsliga ansvar som återvändande extremister har. Man får intrycket av att personer kan åka iväg, delta i ohyggliga handlingar och sedan komma tillbaka utan att detta får några konsekvenser, säger Isabel Smedberg-Palmqvist (FP), gruppledare socialnämnden.

– Våldsbejakande islamistisk extremism utgör det största samhällshotet. Om detta är terrorforskarna överens. Trots det undviker majoriteten att tala om denna form av extremism. Bristen på konkretion och det faktum att strategin diskuterar extremism utifrån ett väldigt brett perspektiv gör att åtgärderna blir allmänt hållna, att vi riskerar att nå fel målgrupper och att samhället inte utför rätt form av preventiva insatser, säger Erik Slottner (KD), gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms Stadshus.