En avgörande uppgift vid en nödsituation är att lokalisera den nödställde. Det behövs då bra tekniska lösningar samt uppdaterade kartor och adressregister. Riksrevisionens granskningen visar att 21 procent av Sveriges befolkning bor i en kommun där byggnaders lägesbestämning riskerar att vara ungefärlig, 9 procent i en kommun med otillräcklig täckning av adresser för andra byggnader än bostäder, och 1 procent i en kommun med otillräcklig täckning av adresser för bostäder. Belägenhetsadresser bestäms av kommunerna och registreras hos Lantmäteriet. Riksrevisionen menar att regeringen bör vidta åtgärder för att förbättra registreringen av belägenhetsadresser.

Den 1:e juni i år kommer landstingen i Uppsala och Västmanland att öppna egna larmcentraler. Tidigare erfarenheter visar att sådana situationer kan leda till att alarmeringen försenas, till exempel om SOS Alarm måste vänta på att samtal besvaras. Riksrevisionen anser därför att det är viktigt att det finns en myndighet som har tillsynsansvaret för överföringen av nödanrop. Regeringen bör även överväga om det ska finnas ett övergripande tillsynsansvar för hela alarmeringsverksamheten, inte minst för att bolaget ansvarar för en samhällsviktig infrastruktur som innebär att svara på 112 och att kontakta andra räddningsresurser.

– När vi ringer 112 kan det vara livsavgörande att vi får snabb och trygg hjälp. Regeringen bör bli tydligare i sin styrning så att SOS Alarm får förutsättningar att utföra sitt uppdrag på bästa sätt, säger riksrevisor Claes Norgren.

Hanteringen av riktiga anrop försenas av ett stort antal felaktiga eller oseriösa samtal. SOS Alarm har lagt i genomsnitt 33 dygn per år de senaste åren på att besvara så kallade okynnessamtal. Regeringen bör därför låta utreda vad som kan göras för att minimera antalet okynnessamtal.

SOS Alarm och andra i larmkedjan arbetar med olika tekniska system för information, kommunikation och ledning. SOS Alarm vidareförmedlar nödanrop till bland annat polisen och sjöräddningen. Detta kan leda till att det tar längre tid att behandla larmet, ett onödigt merarbete och en risk att information förloras på vägen. Regeringen bör därför initiera ett arbete för att ta fram en teknisk lösning som gör det möjligt att dela information mellan de statliga aktörerna i larmkedjan.

Källa: Riksrevisionen