I Sverige är det två lagar som reglerar kameraövervakning: lagen om allmän kameraövervakning för vilken länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter, och personuppgiftslagen som Datainspektionen är tillsynsmyndighet för. Regeringen arbetar dock med att bereda en ny lagstiftning kring förutsättningarna för och villkoren kring säkerhetskameror. Därför bjöd Folkpartiet i januari in till ett seminarium i Riksdagshuset om just kameraövervakning för att få olika perspektiv på frågan.
– Folkpartiet liberalerna har länge förespråkat större möjligheter att få använda säkerhetskameror i miljöer där de kan ha brottspreventiv effekt och därför vara trygghetsskapande. Men det är viktigt med en lämplig avvägning mellan olika intressen som trygghet och integritet. Dessa kan ibland stå emot varandra, öppnade Johan Pehrson (FP) seminariet med.
Integritetsintrång
Därefter fick Datainspektionens Göran Gräslund inleda med synpunkter kring varför samhället bör ha en restriktiv hållning när det gäller säkerhetskameror.
– Per definition är kameraövervakning alltid ett intrång i den personliga integriteten. Intrånget inträffar alltså inte bara när man tittar på sådant som en kamera registrerar, utan bara det faktum att man sätter upp en kamera innebär ett intrång.
Han påpekade att det måste finnas ett väl utstuderat ändamål och behov med en kamera. När myndigheten specialstuderat kameraövervakning bland skolor, arbetsplatser och flerfamiljshus har man ofta sett att det inte funnits tillräckliga behov, och att man inte utrett andra alternativ i någon större utsträckning. Man har inte heller gjort tillräcklig skillnad mellan känsliga platser och icke känsliga platser. Dessutom ska man i flera fall ha använt kameror för andra syften än tilltänkt.
– Tittar man framåt kommer kameraövervakningen öka enormt i samhället. Kamerorna kommer också byggas samman i system, vilket innebär att det kommer bli mycket lättare att följa en individ. Informationen blir också billigare att spara, vilket gör att den lagras mycket längre, sade han.
Viktigt med kameror
Dick Malmlund, före detta säkerhetschef vid Svensk Handel och representant för SNOS, fick sedan chansen att replikera.
– Det är väldigt viktigt att samhället får använda kameror. De som angriper oss tar till all teknik som finns tillgänglig. Att inte få använda kameror är som att åka in på en hockeyplan utan skydd när det andra laget har det skydd man behöver, öppnade han med att säga.
– Man ska inte skämmas för att använda kameror, men man ska använda dem under ordnade former. Min och SNOS bestämda uppfattning är helt klart att kameror förebygger brott. Det är heller ingen tveksamhet om att de klarar upp brott, fortsatte Dick Malmlund.
Han ansåg dock att 30 dagars förvaringstid för inspelat material är för kort, eftersom det oftast tar bankerna 3–5 veckor att upptäcka kontokortsbedrägerier, och då är filmerna raderade.
Laganpassning
Dick Malmlund konstaterade också att samhället ska ha kameror som en hjälp i vardagen, och inte anpassa användandet efter lagstiftningen. Han gav ett skräckexempel.
– Anna Lindhs mördare greps med hjälp av en olaglig kamera som satt på NK. Hade den suttit på åhléns hade den varit laglig. NK består av 130 enskilda handlare och räknas inte som ett varuhus. åhléns å andra sidan har en och samma ägare och räknas som varuhus. är det logiskt?
Han adresserade även integritetsfrågan och pekade på flera olika undersökningar där över 80 procent av de svarande känner sig tryggare med kameror. Majoriteten av de resterade 20 procenten har ingen uppfattning, och då återstår bara en liten del som är emot kameror.
– Det är ingen som talar om integritetsintrång när det gäller vår offentlighetsprincip där man fläks ut hur som helst. Våra personnummer är nyckeln till allt och inte minst en väldig massa brott, sade han.
– Verkligheten har förändrats. Ibland får jag känslan av att lagstiftarna inte följer med i utvecklingen, varken inom brottsområdet, allmänhetens uppfattning eller tekniken. Vi som bekämpar brott måste åtminstone kunna vara i hasorna på brottslingarna, annars kommer de ta över samhället, tillade han.
Han avslutade med att konstatera att den nuvarande kameralagstiftningen är alldeles för tam och otydlig.
– Ska vi komma någonstans måste polisen få ut inspelat material snabbare och det måste få en stor spridning. Vi skulle få en betydligt högre uppklaringsprocent och våra kameror skulle bli betydligt mer förebyggande, för då vet alla att det är likhetstecken mellan att begå brott framför en kamera och att åka dit.
Sverige
