Nu har vi i alla fall kommit igång i Riksdagen även om jag gissar att det kommer att bli en svår tid framöver parlamentariskt. Sverige har stora problem som kräver lösningar och åtgärder så förhoppningsvis sätter arbetet igång nu direkt.

Själv lämnar jag justitieutskottet för att istället bli försteman och talesperson i utbildningsutskottet. Det känns roligt och viktigt även om jag kommer att få mindre tid för Polismyndighetens utmaningar. Trygghetsfrågorna får jag dock i allra högsta grad fortsätta med. I Brå:s senaste skolundersökning om brott visas skrämmande siffror upp kring hur våra barns och ungdomars arbetsplats, skolan, ser ut.

Mer än hälften av alla elever i årskurs nio uppger att de utsatts för stöld, misshandel, hot, rån eller sexualbrott vid minst ett tillfälle under de senaste 12 månaderna. Då gissar jag dessutom att det finns ett stort mörkertal eftersom alla elever inte vågar berätta vad de utsatts för. Sorgliga siffror, tycker jag.

När det gäller vilka elever som utsatts för brott finns det tyvärr tendenser som visar att elever med utländsk bakgrund, elever som bor i lägenhet med skilda föräldrar, elever vars föräldrar har låg utbildning eller saknar arbete och barn i familjer med dålig ekonomi, är överrepresenterade i gruppen som har utsatts för brott. Dessutom är dessa elever mer ofta utsatta för mobbning.

Allt för ofta sker brottet i skolan under vardagen, något som borde vara helt oacceptabelt. Att förebygga brott så tidigt som möjligt, att vi vuxna visar nolltolerans mot kriminalitet, känns prioriterat.

Många kommuner och skolor runt om i Sverige försöker nu att öka tryggheten på olika sätt. Stockholms stads ledning har avsatt 50 miljoner kronor för att kunna anställa mobila ordningsvakter. Nu måste bara regeringen ändra lagstiftningen så att de får jobba överallt.

Hur många fler kommuner som anlitar ordningsvakter finns ännu ingen samlad statistik kring tyvärr, men så många som 54 kommuner uppgav sig göra detta när Sveriges Radio gjorde en kartläggning förra året. Allt fler skolor väljer nu också att sätta upp trygghetskameror. Sedan den nya kamerabevakningslagen trädde i kraft den 1 augusti 2018 så har 330 ansökningar från hela landet kommit in.

Så många skolor har ansökt så att det för närvarande är sex månaders handläggningstid hos Datainspektionen. Datainspektionen svarar att de inte var beredda på så många ärenden men hoppas kunna korta handläggningstiderna. Däremot vidhåller de uppfattningen om att det finns ett integritetsintresse i skolorna som väger tungt vilket innebär att alla skolor som ansökt, inte kommer att beviljas tillstånd. Säkerheten i skolor måste tas på allvar.

Diskussionen om integritet känns många gånger märklig. Jag har aldrig hört någon i Stockholm klaga över de 20 000 kameror som SL har på perronger, i tunnelbanor och i pendeltåg. Istället välkomnas de trygghetsskapande åtgärderna. Jag hör ingen tala om integritetskränkningar där.

Jag hoppas därför verkligen att Datainspektionen beviljar tillstånd till de skolor som ansökt om att få sätta upp trygghetskameror. Som verkligheten ser ut kan såväl kameror som ordningsvakter göra stor nytta på många platser. Minskad brottslighet och ökad trygghetskänsla bör värderas högt.

Kristina Axén Olin
Ordförande, Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS)