Problemen för hotade personer är sedan länge väl kända och tyvärr finns det brister i det nuvarande systemet med sekretessmarkering, kvarskrivning och fingerade personuppgifter. Därför måste enligt promemorians förslag, en ny utredning snarast tillsättas för att klara ut de juridiska detaljerna.

– Vi håller med utredaren om att en ny utredning bör tillsättas. Vi vill också påpeka att det är viktigt att den här frågan utreds grundligt en gång för alla och att den nya utredningen har med experter från de olika berörda myndigheterna, som kan finna lösningar på de problem som finns, säger Johanna Skinnari på Brå.

Enligt promemorian behöver hotade personer troligen ett starkare skydd än sekretessmarkering. När gärningspersonen är en tidigare partner, förälder eller medbrottsling till offret, känner den till var offret bor och då behövs det självfallet ett starkare skydd.

– Problemet är också samarbetet mellan de olika myndigheter som är inblandade och att det är svårt att leva ett normalt liv om man exempelvis har flyttat och bor på hemlig adress.

I vissa fall skulle dock sekretessmarkering kunna fungera bra. Brå har i olika studier om otillåten påverkan mot myndighetspersoner konstaterat att det finns ett problem med självcensur (Brå 2005:18, Brå 2009:7, Brå 2009:13). Myndighetspersonen är helt enkelt rädd för att drabbas av hot eller våld i syfte att påverka beslut. I en undersökning om förtroendevaldas utsatthet (Brå 2012:14) framgår att självcensur även förekommer bland ledamöter i fullmäktige och riksdagen. Det här blir i förlängningen en påverkan som till slut kan skada demokratin.

– Det här är en viktig fråga som vi föreslår att utredningen tittar närmare på. Vi får frågor från både säkerhetsansvariga och chefer på olika myndigheter som undrar hur de ska hantera dessa frågor. Effekten av sekretessmarkering är rimligen större för gruppen myndighetspersoner än för dem som hotas av en partner eller förälder, säger Johanna Skinnari.