Den politiska debatten var höjdpunkten på Trygghetskamerans dag, som arrangerades av SecurityUser.se och Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) den 25 april på Clarion Hotel Stockholm.
Malou von Sivers ledde debatten, som huvudsakligen handlade om kamerornas trygghetsskapande effekt och huruvida de utgör en risk mot den personliga integriteten. Med dessa grundläggande perspektiv diskuterades den pågående utredningen och förslaget kring en ny kameralag som ska ersätta lagen om allmän kameraövervakning (LAK) och personuppgiftslagen (PuL) som länsstyrelserna respektive Datainspektionen är tillsynsmyndigheter för.
Johan Pehrson (FP) var den tydligaste förespråkaren för en utökad användning av säkerhetskameror i brottsutsatta miljöer. Mot sig hade han framför allt Mehmet Kaplan (MP), som betonade att kameror i sig inte innebär trygghet. övriga debattörer var Ulrika Karlsson (M)
och Elin Lundgren (S).
– Vi har en ålderdomlig reglering och hela den integritetsdebatt som är med oss är väldigt mycket fokuserad på vad näringslivet kan övervaka och vad staten kan kontrollera. Men
ålderdomligt regelverk
Johan Pehrson menade att det är viktigt att använda tillgänglig teknik för öka tryggheten i samhället. Han menade också att teknikutvecklingen i sig bidragit till möjligheter att skydda människors personliga integritet, då kamerors möjligheter att "se" vissa delar av ett område kan avgränsas på samma sätt som kamerans möjligheter att identifiera människor kan regleras. Johan Pehrson framhöll också att det är i det inspelade materialet som det potentiella hotet ligger och att det är där lagstiftningen bör ha sitt fokus. Framför allt, menade Pehrson, att den hårda regleringen av användning av säkerhetskameror är märklig om man betänker alla i dag accepterade integritetsintrång.
– Vi har en ålderdomlig reglering och hela den integritetsdebatt som är med oss är väldigt mycket fokuserad på vad näringslivet kan övervaka och vad staten kan kontrollera. Men
det finns mycket annat som kränker människors integritet i dag, och som är betydligt värre än att bli filmad i affären när man står och klämmer på en fläskfilé. Bilder från mobilkameror som läggs ut på nätet är ett avsevärt mycket större integritetshot.
även Socialdemokraternas Elin Lundgren intog en positiv inställning till kameror och menade att de skapar trygghet, men framhöll också att det finns en integritetsproblematik.
– Det finns många tillfällen då kameror är bra, exempelvis vid högriskmatcher i fotboll. Problemen uppstår när enskilda människor upplever kamerorna som en kränkning, sade hon.
Moderaternas Ulrika Karlsson kontrade och menade att man även bör vända på resonemanget kring kränkning av den personliga integriteten.
– Man måste också tänka på integriteten för de offer som finns i en brottssituation, exempelvis en butiksanställd som råkat ut för ett rån och som kräver att brottet klaras upp i efterhand. Vi anser att kameror är ett viktigt verktyg i kampen mot brott eftersom de både är brottsförebyggande och brottsutredande.
MP mindre positiva
Miljöpartiets Mehmet Kaplan var mest negativ till användandet av kameror, men även han kunde se fördelar med dem.
– Jag är för övervakningskameror när det finns en historisk negativ trend på ett ställe och när man faktiskt kan komma åt problem. Men det är en balansgång och det gäller hela tiden att se och pröva varje kamera mot sina meriter eller förväntade meriter. Det går inte att säga nej eller ja till alla kameror. För Miljöpartiet är det väldigt viktigt att denna balans upprätthålls.
Kaplan påpekade också att han generellt sett anser att nuvarande lagstiftning och myndighetsutövning fungerar bra, men att det behövs småjusteringar. Dock har han uppmärksammat att det finns ett stort intresse för en lagändring som förenklar hanteringen av
kameror.
– Det måste vi lyssna på, men samtidigt måste vi ta vårt ansvar som lagstiftare så att vi får ett gott samhälle där vi inte exempelvis byter ut personal på skolor mot kameror. Det är Miljöpartiet redo att betala för, även om kameror är billigare.
Skilda uppfattningar
Allmänhetens inställning till kameror och myndigheternas restriktiva hållning till användandet av dem var också något som debatterades. är det inte ett problem om skillnaden mellan dessa två blir allt för stor? undrade debattledaren Malou von Sivers.
– Min upplevelse är att de flesta inte är oroliga för kameror, snarare finns det ett tryck på att vi ska ha fler kameror, exempelvis i mörka tunnelgångar för att man är rädd för överfall, sade Ulrika Karlsson.
Elin Lundgren var inne på samma spår, och drog en parallell till den aktuella debatten om lagring av elektronisk data.
– När det gäller datalagringsdirektivet upplever jag att det är en väldigt liten grupp som skriker väldigt högt. Många är otroligt oroliga, men har ingen aning om hur det fungerar redan i dag. Matbutiker registerar vad vi handlar, men det är inga stora diskussioner om det. Personnummersystemet gör att vi kan kolla väldigt många saker, men det är heller ingen stor fråga.
– När det gäller datalagringsdirektivet upplever jag att det är en väldigt liten grupp som skriker väldigt högt. Många är otroligt oroliga, men har ingen aning om hur det fungerar redan i dag. Matbutiker registerar vad vi handlar, men det är inga stora diskussioner om det. Personnummersystemet gör att vi kan kolla väldigt många saker, men det är heller ingen stor fråga.
även Johan Pehrson hade en tydlig inställning i frågan.
– När jag hamnar i debatter med människor som talar om Sverige som ett övervakningssamhälle blir jag så otroligt upprörd. Anser man det har man tappat greppet, och det är att håna människor som lever i dikaturer att säga att vårt samhälle är ett övervakningssamhälle.
Han ville dock inte skylla på varken Datainspektionen eller länsstyrelserna.
– Det är fel på lagstiftningen, alltså oss politiker, primärt. Vi är för långsamma.
Ingen mirakellösning
Kaplan tog samtidigt den högljudda minoriteten i försvar.
– Det är en del av demokratin att lyssna på dem som är i minoritet. Sen går vi till val och då får väljarna rösta på vissa partier om de vill ha fler övervakningskameror, och på andra partier om de vill ha en mer balanserad syn.
– Där det behövs kameror ska de få finnas. I grunden vill vi inte något annat än trygghet, men att kameror i sig skulle innebära trygghet tror inte jag på. Som komplement, absolut, men de är inte den enda mirakellösningen, och vi politiker har att se till hela paletten av åtgärder, fortsatte han.
Avslutningsvis konstaterade både Johan Pehrson och Elin Lundgren att arbetet med kamerafrågor måste bli mer dynamiskt, annars är det stor risk för att lagen halkar efter på samma sätt som i dag.
– De stora integritetsfrågorna har vi framför oss. Det finns ingen hejd på vad man kan göra med teknik som inte är kameror, sade Pehrson och exemplifierade med att nämna Facebook som vi tillåter äga information om våra privatliv.
– Teknikutvecklingen kommer tvinga oss att ta ställning till de här frågorna oftare. Allmänhetens behov och önskemål kan snabbt ta en annan väg än i dag, menade Elin Lundgren.
Sverige
