Förr var han rikspolischef. Nu verkar han för att polisen ska avlastas av säkerhetsföretag och för att rättsväsendet i högre grad ska få tillgång till bildmaterial i samband med brottsutredningar.

Först var du landets högste polischef och nu den ledande företrädaren för Säkerhetsbranschen. är inte det att byta sida?
– Det är det verkligen inte, tvärtom. Jag vill att polisen ska få så bra förutsättningar som möjligt för att utöva sin kärnverksamhet. Idag finns en mängd enklare arbetsuppgifter som polisen utför i onödan. Det tar en massa resurser i anspråk, som annars skulle kunna användas för effektiv brottsbekämpning. Det är synd.

Kan du ge exempel på onödiga arbetsuppgifter som säkerhetsföretagen skulle kunna ta över?
Transporter till och från häkten är ju ett bra exempel, nykterhetskontroller är en annan, avspärrning av brottsplatser och patrullering i cityområden är bara några exempel.

är det här verkligen en stor fråga för samhället?
– Absolut, en av orsakerna till polisens bristande effektivitet när det gäller brottsuppklarning är ju att de fått omöjliga förutsättningar av politikerna. Polisen ska inte tvingas att sätta upp stängsel kring nedlagda gruvhål, transportera psykiskt sjuka och fångar, utbilda vakter, besiktiga tivo lianläggningar och ta hand om bortsprungna husdjur. De ska ägna sig åt kärnverksamheterna, att upprätthålla lag och ordning vilket ingriper att förebygga och klara upp brott.

Tycker du att Säkerhetsbranschen har fått gehör hos politiker?
– Ja, i en skrivelse till justitieministern krävde vi i våras att man måste tillsätta en utredning kring polisens arbetsuppgifter. En månad senare meddelade regeringen att en sådan är på gång. Det tycker jag är god respons.

Vilka andra frågor ser du som viktiga för säkerhetsföretagen och för samhället?
– En lag med större tolerans för användning av säkerhetskameror på exempelvis allmänna platser ligger högt på vår lista. Den nya kameralagen som infördes förra året är inte genomtänkt. Restriktionerna mot användningen av kameror med inspelning är väldigt försvårande ur ett brottsbekämpande perspektiv. Många upplever idag att brottslingars integritet värnas mer än brottsoffret och det är en farlig väg att slå in på.

Men tillstånden för säkerhetskameror på allmän plats har ju ökat de senaste åren?
– När tillstånd för kamerabevakning på allmän plats ges är det ofta så att själva inspelningen inte får ske förrän något händer. Det säger sig självt att det blir väldigt svårt att klara upp brott om man bara får spela in under eller efter att händelsen ägt rum.

Datainspektionen menar att en säkerhetskamera alltid utgör ett integritetsintrång. överdrivs integritetshotet?
– När det gäller integritetshotet från säker hetskameror på allmänna platser kan det ju faktiskt förefalla löjeväckande med tanke på att varenda människa bär på en kamera och kan filma fritt var som helst, utan något som helst uppsåt att bidra till en tryggare miljö som faktiskt säkerhetskamerorna gör.

– I flera av varandra oberoende undersökningar bekräftas att allmänheten välkomnar säkerhetskameror, både som trygghetsfaktor och som ett hjälpmedel för brottsuppklarning. Och allra mest positiva till säkerhetskameror på allmän plats är kvinnor. Jag tycker att politikerna bör lyssna på opinionen och se över lagen en gång till.

Varför är kameror så viktigt att det är en nyckelfråga i sig?
– För att de kan medverka till brott blir lösta, att skyldiga blir lagförda och att oskyldiga kan avföras från listan på misstänkta. Vi dare är kamerorna viktiga för att vi ska ha ett fungerande rättsväsen. Idag ställs höga beviskrav för att fälla någon i rätten. Har vi bild bevis blir det så mycket lättare. Om det är svårt att fälla skyldiga, vem ska då våga vittna mot dem?

Så kamerorna medverkar effektiviserat polisarbete?
– Får vi en lag som möjliggör ökad använd ning av säkerhetskameror kommer ännu fler brott klaras upp, men det förutsätter att po lisen får tid att gå igenom bildmaterial och verkligen ägna sig åt att utreda brott. Alltså måste polisen avlastas från en massa icke polisiära uppdrag.

Så de här frågorna hänger alltså ihop?
– Ja, och svaren finns ju. Om samhället verkligen vill bekämpa brott så finns resurserna att hämta hos säkerhetsföretagen. Säkerhetsbranschen är redan ett nyttigt komplement till polisen och en viktig trygghetsfaktor i samhället.

Men att göra ingripanden med tvångsmedel är väl ändå polisens ansvar och inte väktarnas?
– Ja, i de flesta fall. Men ska man vara ärlig är våldsmonopolet i praktiken avskaffat. Säkerhetsföretagen gör ju ett föredömligt arbete i exempelvis tunnelbanan där de svarar för ordningshållandet med tillämpning av tvångsmedel vid dagliga ingripanden.