– Polis och säkerhetspolis har levt i mörker ganska lång tid nu, vilket har försvårat bekämpning av terrorism, barnpornografibrott och annan grov brottslighet. Med den här lagstiftningen tänder vi lyset igen, säger inrikesminister Mikael Damberg.

Frågor om vem som har pratat med vem i telefon eller var en viss mobiltelefon fanns vid tiden för ett brott behöver kunna besvaras. För utredning av internetrelaterad brottslighet är uppgifter om vem som hade en viss ip-adress väsentliga för att kunna spåra och identifiera gärningsmän. Datalagringsregler innebär att teleoperatörer är skyldiga att spara uppgifter om elektronisk kommunikation så att polisen kan få tillgång till dem för att hindra och utreda brott. Innehållet i en kommunikation avslöjas inte genom datalagring.

Samtidigt innebär förslagen en nödvändig begränsning av lagringsskyldigheten för att göra de svenska reglerna förenliga med EU-rätten. Förslagen har sin bakgrund i att EU-domstolen i december 2016, i den s.k. Tele2-domen, slog fast att de svenska datalagringsreglerna inte är förenliga med EU-rätten.

• Lokaliseringsuppgifter, t.ex. var en mobiltelefon har befunnit sig vid tiden för ett samtal, ska lagras i två månader. Abonnemangsuppgifter vid internetåtkomst ska lagras i tio månader. Övriga uppgifter, t.ex. vem som har pratat med vem i telefon, ska lagras i sex månader.
• Lagringsskyldigheten begränsas, t. ex. undantas all kommunikation som sker inom det fasta nätet. Uppgifterna ska endast få lagras inom EU.
• Det införs krav på prövning av åklagare innan de brottsbekämpande myndigheterna får tillgång till lagrade uppgifter i underrättelseverksamhet.
• Möjligheten att hämta in uppgifter om vissa systemhotande brott i underrättelseverksamheten permanentas och kompletteras med två nya brott: statsstyrt företagsspioneri och grov misshandel eller olaga frihetsberövande i systemhotande syfte.

Huvuddelen av förslagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2019.