Behovet av säkerhetskameror, inklusive trygghetskameror och värmekameror, ökar. Det är förståeligt. Kamerorna har många fördelar, förutom att de kan upptäcka brott så kan de – med videoanalys – reagera innan brott har begåtts. Vidare skapar de trygg- het för dem som arbetar inom utsatta branscher, t ex i handeln eller inom taxiverksamhet.

Nu finns det naturligtvis en viss fara med kamerabaserade säkerhetssystem när det gäller risken för kränkning av den personliga integriteten. Det är dock bildhanteringen som är problemet, inte kamerorna i sig. Därför bör förslaget om ny kameralag lägga fokus på just den aspekten.

Oetisk bildhantering är ett stort problem i Sverige och även globalt. I stort sett alla människor bär på mobiltelefoner med inbyggd kamera för stillbilder och videoinspelning så man kan säga att vi alla löper ”risk” att fotograferas helt lagligt. Det tror jag de flesta accepterar, men att bilder används på ett sätt som kränker människor är betydligt mindre accepterat. Tyvärr händer det ändå. Det kan vara en misshandel, som våldsbenägna gäng lägger ut eller komprometterande bilder på enskilda, ofta utlagda i hämndsyfte. Kränkande bilder på nätet kan också vara ett led i mobbing mot en person eller ha sitt ursprung i ren obetänksamhet. Mot detta finns lagar, men tillämpas de och hur tillämpas det? Vad blir straffpåföljden vid brott?

Foton där personer kan identifieras faller in under personuppgiftslagen (PUL) även om inga namn nämns. Här är det lite luddigt när det gäller tillämpning och straffpåföljd. PUL är betydligt mer tydlig när det gäller behandling av personuppgifter som avslöjar ”ras eller etniskt ursprung”, alternativt ”religös eller filosofisk övertygelse”. Här riskerar den som bryter mot lagen upp till två års fängelse. Varför inte vara lika tydlig vid allt missbruk av bildmaterial, t ex i samband med hantering av bilder från säkerhetskameror?

Obehöriga ska inte få tillgång till bilder från säkerhetskameror. Bildmaterialet får bara sparas under en viss tid och bryter man mot dessa regelverk kan stränga och tydliga straffpåföljder tillämpas.
Om det finns ett lagstöd att ingripa mot missbruk när det gäller bildhantering och tydliga straffpåföljder så bör det inte vara några problem att med säkerhetskameror på allmän plats, t ex en skolgård, där det klart och tydligt skyltas att området är övervakat av säkerhetskameror. Det bör räcka med anmälan om innehav och skyltning om kamerornas existens i det övervakade området. Kamerorna är ju inte hotet, inte heller inspelning utan det är människorna eller företaget/organisationen som hanterar inspelat material som utgör risken. Om spridningen av bilder sker, avsiktligt eller p g a försumlighet, träder lagen in och med den också allvarliga straffpåföljder. Det bör räcka.

Lagen om allmän kameraövervakning bör alltså inte i princip skilja sig nämnvärt från den lag som gäller för privat fotografering, dvs man får använda kamera och lagra bilder, men inte missbruka användningen. När det gäller säkerhetssystem med kameror så bör skyltningskravet bestå, men också att endast ett fåtal kan få tillgång till bildmaterialet, t ex behörig personal och polis.

Säkerhetskameror är viktiga för att förebygga och klara upp brott genom att identifiera brottsförövare, men också för att fria oskyldiga från misstanke om brott, vilket verkligen gagnar skyddet om människors integritet. De spar pengar och kan ge trygghet till människor som vistas i utsatta miljöer. Det finns sålunda skäl att underlätta användningen av säkerhetskameror, men samtidigt lägga resurser på att tydligt klarlägga vad som inte är tillåtet när det gäller hanteringen av bilder samt att verkligen tillämpa lagen med straffpåföljder när missbruk sker. Då får vi ett säkrare samhälle och samtidigt ett starkare skydd mot kränkning av den personliga integriteten.

Krångliga och otidsenliga lagar skapar ett samhälle där företag med ansvarsfull ledning kan se sig tvungna att bryta mot lagar för att kunna tillhandahålla trygghet för personalen och en i övrigt ekonomiskt säkerställd verksamhet. Det är inte önskvärt. Ge oss en lag som är anpassad för samtiden och den närmaste framtiden.