åke Andersson, ordförande för tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) öppnade med att hälsa alla välkomna. Därefter tog Malou von Sivers,dagens moderator över taktpinnen. Hon kallade upp första talaren, säkerhetskonsulten Dick Malmlund och omedelbart sattes tonen för hela seminariet. Dicks menade att lagen är i grunden är ett steg i rätt riktning och fastslog att fler kameror bevisligen kan innebära stora genombrott för att samhället och polisen ska kunna bekämpa och reda ut brott. Vidare förtydligade han att kameror har ett stort folkligt stöd. Detta till trots sätter kontrollmyndigheten Datainspektionen ständigt käppar i hjulet genom att överklaga redan beslutade kameratillstånd. Därmed begränsas möjligheten att använda kameror.

– Den nya lagen har ett stort problem, nämligen verkligheten. Den värnar alldels för mycket om det juridiska men inte om verkligheten, sa Dick Malmlund och pekade på några exempel där diskussionen om kameror fick användas eller inte, ofta handlar om att definiera oväsentliga detaljer, exempelvis om vad som är att betrakta som en butikslokal eller inte!
– En byggmarknad får ha kameror inomhus i sin butik. Men utomhus i ett inhägnat område utan tak, där dyra varor säljs, ja där får de plötsligt inte använda kameror. Myndigheterna (Datainspektionen) tycker att detta inte kan räknas som en butiksyta. Det här är ju helt galet.

Olika regler skapar problem
Gränsdragningen mellan skyddsbehov och den personliga integriteten blev själva kärnfrågan på seminariet. De som förespråkade enklare regler och mer liberalare hållning till användning regler av säkerhetskameror hävdade att skyddsbehovet måste vägra tyngre än det gör idag. Här redovisades andra fall där olika ägarförhållanden i ett företag kan avgöra om kameror får användas eller inte:
– På åhléns i Stockholm är det okej att ha kameror för att övervaka gångarna bakom butikerna. Men det går inte på NK! Skälet är att åhléns varuhus har en enda ägare och NK består av flera. Här sätts återigen inte skyddsbehovet i centrum. Här åberopas istället andra helt oväsentliga saker, dundrade Dick Malmlund från scenen.

Kameror bra för handeln
Per Geijer säkerhetschef på Svensk Handel följde upp på samma tema, nämligen att lagen är bra i teorin men tillämpas inte på rätt sätt i praktiken. Det finns fortfarande alldeles för många oklarheter och utrymme för olika tolkningar på hur lagen ska tillämpas. Svensk Handel har 2 000 medlemsföretag på sammanlagt 23 000 arbetsplatser, där 300 000 människor är verksamma inom parti- och detaljhandel. I dessa butiker är varuvärdet av snatteribrotten cirka 4 miljarder per år. Per Geijer och Svensk Handel vill at snatteri ska rubriceras som stöld och därmed få en högre straffsats. Bland annat föreslås att ordet snatteri stryks ur lagen och ersätts med begreppet "ringa stöld":
– Det är viktigt att få bort föreställningen att snatteri bara är något oskyldigt brott som bara några skolungdomar ägnar sig åt då och då. Vi ser istället en organiserad brottslighet som går från butik till butik och stjäl dagligen varor för mycket stora belopp, säger Per Geijer.

Inom handeln har kameror länge varit ett mycket viktigt hjälpmedel i kampen mot snatteri och svinn. Men den nya lagen har nu också inneburit att handlarna får rätt att filma hela butiksytan, inte bara kassalinjerna. Men trots dessa lättnader har den nya kameralagen inte inneburit någon dramatisk ökning i antalet ansökningar när det gäller kameratillstånd.
– Det här tolkar jag som att de flesta olagliga kameror som funnits därute nu blivit lagliga. För behovet av kameror är minst lika stort som tidigare, sa Per Geijer.

Nödvändigt att få filma hela tiden
När Leif Svensson, säkerhetschef från Jernhusen klev upp scenen skärptes kritiken mot Datainspektionens myndighetsutövning och blev hårdare och mer precis. Han öppnade sitt anförande med en retorisk fråga till publiken:
– Vem integritet är viktigast att värna om, brottslingens eller brottsoffrets? Jag anser att det självklart måste vara brottsoffrets. Den synen tycks inte Datainspektionen del, sa Leif Svensson och därefter utvecklade han sin svidande kritik mot Datainspektionen som han ansåg hårdnackat och envetet stoppat och överklagat flera ansökningar från Jernhusen. Men på fel och obegripliga grunder.
– De är kameror som kan höja tryggheten för resenärerna på Jernhusens tågstationer får vi använda som vi behöver. Förutom att de råder olika regler beroende på var i landet vi söker tillstånd så har vi ett ännu värre problem: Vi får inte tillstånd att filma och spela in material kontinuerligt! Detta stoppas av Datainspektionen. De anser att vi bara får filma efter att ett brott har skett! Det här innebär att kameror i princip blir helt meningslösa verktyg, inte minst för alla efterföljande brottsutredningar, sa Leif Svensson.

Han demonstrerade sedan och visade skillnaden mellan att använda kameror på det sätt Datainspektionen förordar och på det sätt som Jernhusen önskar. Publiken fick följa en misshandel som Jernhusens kamera på Stockholms Centralstation hade fångat. Filmsekvensen visade en helt snabb, plötslig och fullkomligt oprovocerad misshandel. En man står lutad mot en vägg. Plötsligt tar har sats och utdelar en våldsam i ryggen på en helt oförberedd resenär. Allt är över inom loppet av knappt 2 sekunder. Därefter lämnar gärningsmannen lugnt platsen och promenerar iväg. Jernhusens kameror fångade hela förloppet och gärningsmannen kunde senare gripas och lagföras. Samma händelse visades men då enligt de regler som Datainspektionen kräver. Då skulle en kamera endast startat efter misshandeln redan hade skett. På den filmsekvensen syntes inget brott överhuvudtaget, bara några människor i rörelse. Att någon operatör skulle kunna ha förutsett denna händelse, fokuserat just på den enskilda kameran och dessutom hunnit trycka på ett överfallslarm för att aktivera samma kamera, den chansen är närmast obefintlig, ansåg Leif Svensson:
– Vi har över 100 kameror på Stockholms Centralstation och det förstår nog de flesta att det är orimligt ha manuell övervakning i realtid. Vi vill få filma kontinuerligt och därför måste lagen och hur den tillämpas ändras, sa Leif Svensson.

DI tolkar bara lagen
Till slut hade kritiken mot Datainspektionen blivit så pass massiv så att Malou von Sivers valde att kalla upp Datainspektionens högste ansvarige jurist, Niclas Hjertonsson. Han är den person som leder Datainspektionens övervakning av kameralagen. Han satt nämligen bland åhörarna. När han greppade mikrofonen så hade han en hel del att säga:
– För det första så är det viktigt att säga att vårt arbete går ut på att väga den enskildes rätt att inte bli filmad mot sin egen vilja på allmän plats. Samtidigt ska vi ta hänsyn till det skyddsintresse som finns och som redogörs för i tillståndsansökan. Sedan är det också viktigt att komma ihåg att alla oklarheter som finns lagen måste prövas av en domstol. Därför överklagar vi för att vi vill ha glasklara regler om vad som gäller i alla dessa fall som tas upp här, sa Niclas Hjertonsson inför en uppmärksam publik.

När Datainspektionen hade redogjort för sin roll som myndighet så var det till slut dags för politikerna att inta scenen. Representanter från alla riksdagspartier radade upp sig på scenen. I det stora hela föreföll de över partigränserna ha en positiv samsyn på användning av säkerhetskameror. Morgan Johansson (s), av många tippad som ny justitieminister om det blir regeringsskifte i höst, skilde sig dock från övriga när han redovisade sin syn på den nya kameralagen.
– Det är ingen hemlighet att jag vill gå betydligt längre än vad regeringen har gjort, sa han.

Behöver se över lagen
Kds representant, Caroline Szyber, ledamot av justitieutskottet idkade viss självkritik:
– Vi har sagt att vi kommer att behöva utvärdera lagen framöver och det ska vi göra. Men det är viktigt att understryka att vi politiker inte kan stifta lagar som på detaljnivå reglerar hur allting ska tillämpas i praktiken.
Morgan Johansson tyckte, kanske inte helt oväntat, att detta var en undanflykt:
– Det är fegt att bara överlåta allt tolkningsansvar på en myndighet, naturligtvis kunde ju regeringen varit tydligare redan från början.
Hans utspel möttes omedelbart av mothugg från regeringens representanter och plötsligt kändes tongångarna välbekanta, precis som de brukar göra under ett valår.

Andra intressant talare var Elisabeth Sandberg-Selindh, distriktschef vid Göteborgs stads bostadsaktiebolag. Hon berättade hur införandet av kameror i det oroliga bostadsområdet i norra Biskopsgården varit mycket framgångsrik och i princip minskad brottsligheten till noll. Samma positiva signaler kom från Statoil säkerhetschef Torbjörn Lenstad som redogjorde för att införandet av kameror i kombination med andra åtgärder hade blivit en "succes story" och drastiskt minskat bland annat drivmedelsstölder.

Kameror räddar liv
Avslutningsvis fick en av åhörarna ordet, nämligen Jan Ekström från Trafikenheten på Stockholms Läns Landsting. Han berättade om hur kameror i Stockholms Tunnelbana faktiskt räddar liv:
– Vi har dessvärre ständigt ett problem med självmordsbenägna människor som vill slänga sig framför ett framrusande tunnelbanetåg. Men många av dem har ringt till våra trafikoperatörer och sagt till att de tänker genomföra sitt självmord. Då har vi kunnat med hjälp av våra kameror flera gånger både lyckats identifiera personen, tillkalla väktare och därmed avstyra flera sannolika självmord. Därför kan jag säga att våra kameror också räddar liv, sa Jan Ekström och möttes av applåder från publiken.

Det var tredje året i rad som Trygghetskamerans dag ägde rum och liksom tidigare var det tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) samt facktidningen SecurityUser.com som stor för arrangemanget.

Tom von Sivers