2017-05-23

Johan Pehrson: Vi måste få fram betydligt fler poliser

Johan Pehrson satt i riksdagen i 17 år, var gruppledare för dåvarande Folkpartiet 2006-2014 och partiets rättspolitisk talesman.

Johan Pehrson satt i riksdagen i 17 år, var gruppledare för dåvarande Folkpartiet 2006-2014 och partiets rättspolitisk talesman.

För två år sedan lämnade Johan Pehrson (L) riksdagen för att starta ett investmentbolag tillsammans med vänner från värnplikten. SecurityUser har träffat honom för att höra hur han ser tillbaka på arbetet med trygghetsfrågor och vad han anser om dagens samhällsutveckling.

Johan Pehrson satt i riksdagen i 17 år, var gruppledare för dåvarande Folkpartiet 2006-2014 och partiets rättspolitiska talesman. Han ansågs stå för en linje med "hårdare tag" och förespråkade användning av säkerhetskameror för att öka tryggheten i samhället. Han utsågs till årets Trygghetsambassadör 2011 av tankesmedjan SNOS (Säkerhet för Näringsliv och Samhälle). Nu driver han investmentbolaget KB18.

– När jag lämnade riksdagen gjorde jag ett tillval, inte ett "frånval". Vi är tio kamrater från värnplikten som har startat ett investmentbolag. Vi har pratat om det länge och när vi fick tillgång till kapital kände jag att det var för bra och för spännande för att tacka nej.

Så här i efterhand, hur såg du på säkerhetsbranschen?
– Den är bra och mycket effektiv. Sedan är det klart att det var många återkommande frågeställningar: vi pratade om kameror, väktarnas roll och möjligheter till att duktiga medarbetare skulle kunna göra mer saker i trygghetens tjänst.

Hur ser du på säkerhetskameror i dag?
– Kameralagen blev inte så bra som jag hade hoppats. Den debatt som förs nu om ansiktsigenkänning visar att tekniken går framåt: antingen använder vi den reglerat eller så använder de kriminella den. Med rätt ramverk ser jag positivt på att kunna använda kameror i fler situationer än i dag.

– Det viktiga är att försäkra oss om att ingen information hamnar i orätta händer utan verksamheten måste vara rejält sanktionerad. Det ska kunna utdömas rejäla straff och skadestånd vid felaktig övervakning eller spridning.

Kan du tänka dig en politisk comeback?
– Jag utesluter ingenting men nu gör jag det här en tid och målet är att tillsammans med mina partners utveckla ägarbolaget och alla de företag vi investerar i.

Det kliar aldrig i fingrarna?
– Jo, ibland när jag tittar på tv, men jag har fullt upp med att göra andra saker. Jag brukar säga att det är en central liberal uppgift att stifta lagar i en demokrati, men det är också viktigt att bidra till ett växande näringsliv. Jag trivs därför väldigt bra med det jag gör nu.

Har du fortfarande något politiskt engagemang?
– Jag är självklart medlem i Liberalerna och jag följer debatten och den politiska händelseutvecklingen. Jag har två mindre uppdrag – jag sitter i Polisens nationella insynsråd och jag utreder Riksrevisionens framtid – på Liberalernas mandat.

"Dina" frågor står högre upp på agendan i dag.
– Ja, polisen är satt under mer press än på länge. Varken terrorhotet eller grova brott har minskat. Utredningarna blir alltmer komplicerade. Det är en utveckling som jag hade haft mycket att säga om, men jag har god kontakt med våra nuvarande rättspolitiker.

Hur ser du på polisens omorganisation?
– Det går att ha synpunkter på genomförandet men jag tror att det är helt rätt att kapa bort mellanled med chefer. Jag tror också att det är rätt att skapa en flexibilitet – det ska gå att flytta resurserna effektivare i dag. Sedan har detta sammanfallit med en tilltagande problembild

Vad för problem?
– Till exempel att det kommer många människor till Sverige för att söka asyl: många asylboenden ligger på landet och det suger till exempel enorm kraft när polisen ska rycka ut på ett slagsmål där. Polisen är frustrerad över lönerna och det är inte så konstigt, det är många som är frustrerade över för låg lön. Men polisen möter en verklighet som är svårjobbad, de överhopas med arbetsuppgifter och det skapar frustration och otillfredsställelse. Dessutom är straffen för låga generellt och terrorhotet suger som sagt kraft ur organisationen.

Riksdagen var enig om polisens omorganisation.
– Ja, men det som kunde gjorts bättre var att hela denna gigantiska förändring gjordes utanför den existerande polisen. Normalt sett görs förändringsarbete inom befintlig organisation. Här skapades en helt egen förändringsorganisation. Nu var allt klart och lagstiftat och sedan satte det igång. Det gick också för lång tid med interimschefer, vissa ville inte vara chef och de kunde kanske inte fatta beslut. Det är klart att de har förlamat organisationen och gjort många frustrerade. Dessutom kan säkert ett antal beslutsnivåer justeras. Inget är någonsin perfekt, inte ens polisen.

Många poliser slutar.
– Ja, men så är det i hela statsförvaltningen: duktiga människor som jobbar åt staten upplever att de har för låg lön. Det är till exempel därför som vissa inleder karriären på Skatteverket och sedan avslutar på ett privat revisionsbolag med dubbla lönen.

– Tidigare hade poliser svårt att hitta en annan karriär men i dag har många en socionomexamen eller studier i juridik eller företagsekonomi. Då blir de mer attraktiva när de jobbat några år och fått lära sig ordning och reda. Att vara polis är en skola i att hantera människor professionellt i alla möjliga aspekter – man blir en kommunikativ ledare.

Kommer polisen lösa krisen?
– Man måste ge det ett tag till. Jag tror att vi kommer se en ökad effektivitet och stabilitet. Oron som vi ser nu är till viss del smittsam.

– Varje Twitterinlägg från en besviken polis ska tas på allvar men man måste vara lite lösningsorienterad, inte bara problemorienterad.

– Grunden är att verkligheten har förändrats och vi måste få fram betydligt fler poliser. Dessutom fler experter och viktig administrativ personal.


Leverantörer
Ändra marknad
Till toppen av sidan
Stäng