I april 2014 ogiltigförklarade EU-domstolen datalagringsdirektivet och Tele2 upphörde i samband därmed att lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål. PTS har därefter förelagt Tele2 att återuppta datalagringen. Tele2 överklagade föreläggandet till Förvaltningsrätten i Stockholm, som avslog överklagandet efter att ha kommit fram till att de svenska datalagringsbestämmelserna inte strider mot grundlagen, EU-lagstiftning eller Europakonventionen.

Tele2, som har överklagat förvaltningsrättens dom till kammarrätten, gör gällande att de svenska datalagringsbestämmelserna i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, på samma sätt som det numera upphävda datalagringsdirektivet, är så långtgående och förenade med sådana brister i integritetsskyddet att de står i strid med bl.a. EU-rätten. Bolaget menar att PTS därför inte har haft rättslig möjlighet att tillämpa de svenska datalagringsbestämmelserna och förelägga Tele2 att återuppta datalagringen.

Frågan i målet är om de svenska bestämmelserna om datalagring är förenliga med EU-rätten och tillämpliga EU-rättsliga bestämmelser om enskildas fri- och rättigheter samt med svensk grundlag. Detta är en förutsättning för att PTS ska ha haft rättslig möjlighet att förelägga Tele2 att lagra trafikuppgifter.

I sin begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen konstaterar kammarrätten att det efter EU-domstolens ogiltigförklarande av datalagringsdirektivet inte längre finns någon skyldighet enligt EU-rätten att lagra trafikuppgifter. Frågan om lagringen är förenlig med EU-rätten ska därför prövas mot direktiv 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation med beaktande av EU:s rättighetsstadga.

– EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet förra året eftersom det ansågs strida mot EU:s rättighetsstadga. Det äldre direktivet 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation gäller dock fortfarande och vi begär genom förhandsavgörandet att EU-domstolen tar ställning till om en skyldighet att lagra trafikuppgifter på det sätt som sker i Sverige är förenlig med detta direktiv och övrig EU-rätt, främst rättighetsstadgan. Denna fråga har inte prövats av EU-domstolen tidigare, säger kammarrättsrådet Erika Odung.

EU-domstolen brukar komma med sitt förhandsavgörande efter cirka ett år. Därefter kommer kammarrätten att avgöra målet slutligt.