- Det finns en övertro på CCTV - även hos polisen – att det alltid går att utvinna information ur inspelat material. Så är tyvärr inte fallet. Alltför ofta lagras bilderna i egentillverkade och obskyra filformat som inte ens kan öppnas av SKL:s tekniker. Och felplacerade kameror fångar fel saker – taket istället för kassaapparaten till exempel, konstaterar han.

Kriminalinspektör Jerker Jansson har tävlat i årets polisbild och vunnit priser i konkurrens med etablerade pressfotografer. Dessa kunskaper samt det stora teknikintresset innebär att han har det ”rätta tänket” för att handskas med det allt ökande digitala bildmaterial som strömmar in till polisen. Vilket är en väldig flora av system och filformat; alltifrån bilder tagna med mobilkameror till videor från avancerade CCTV-anläggningar.

Jerker Jansson, som är en flitig föreläsare, har samlat på sig en hel del exempel såväl på bra material som på sådant som är oanvändbart. Det är inte ovanligt, visar några alster, att tjuvar stjäl kameran, och som det verkar så är de helt omedvetna om att kameran bara är ögat i anläggningen, medan bildsignalerna lagras någon annanstans. På en bildsekvens ses en man sträcka upp handen mot den kamera han just ämnar stjäla. Lyckligtvis – för hans skull – är upplösningen så låg på dessa bilder att tjuven inte går att identifiera.

Men här finns också exempel som visar på hur det bör fungera: Några ungdomar är i färd med att stjäla en av kamerorna på sin skola; den mest aktive tittar rakt in i objektivet, och återges på skarpa högupplösta bilder, men även de som står en bit ifrån kameran är lätt identifierade.

Varför visa upp sig så här frivilligt, tror du?
- De är naiva, tror att bilderna sitter i kameran, och följaktligen har de inget att oroa sig för väl kameran är väck. De har ingen aning om hur den digitala tekniken fungerar.

Du anser att kunskaperna om hur videobilder lagras är mindre bra även hos många som är verksamma i branschen?
- Ja, när jag besökte SKYDD i höstas så frågade en av de etablerade leverantörerna – som hade hört talas om polisens dilemma - mig om filformatet som deras nya produkt hade var okej. ”Nej”, var jag tvungen att konstatera, ”det där kan vi inte läsa med vår vanliga utrustning.”

Hur kommer det sig att ni inte klarar av att läsa alla format?
Västerortspolisen har köpt in ett program för att kunna plocka ut bilder, men det tar mycket tid; ett enda ärende kan kräva upp till en halv dag – och det generar ofta inget eftersom bilderna som vi lyckas få ut har alldeles för låg upplösning. Vi har avkodare, codec, för en mängd filer men det fungerar inte alltid. Dessutom tillkommer det nya codec hela tiden och dessa krockar även med varandra. Det finns en hel uppsjö av system på marknaden i dag, många lycksökare i branschen hittar på egna filformat. Tyvärr finns det fortfarande system som saknar exportfunktion.

För olika slags filer så måste vi installera ny programvara – vilket inte får göras på polisens nätanslutna datorer. Här finns några få som kan användas för detta ändamål, men programmen krockar med varandra så vi kan inte spara alla, utan måste radera dem och börja om igen. Det blir en massa jobb; vi måste sätta oss in i nya program - ofta till ingen nytta eftersom de ”bästa av de sämsta” bilderna vi lyckas få fram ändå inte går att tyda.

En målsägare hade installerat ett specialprogram för bildlagring på sin dator som vi inte kunde öppna. Han fick komma hit med sin dator. Det har också hänt att en CD ser ut att vara tom, och när vi kontaktar målsägaren så visar det sig att programmet är dolt. För en timme sedan fick vi in en CD med bilder från ett inbrott på en hamburgerrestaurang. Men, vi får bara upp en svart ruta.

Vad beror det på att så många lagrade bilder är så lågupplösta?
- Det är en vanlig rutin att lagra materialet i så många dagar som möjligt – maximalt 30 dagar, och om lagringsutrymmet är litet så måste man komprimera bilderna så mycket att informationen i det närmaste försvinner. Vilket ju är synd när en extra disk kan lösa problemet – och det är en billig investering.

Varje gång en bild konverteras så tappar den en del information – kvaliteten blir alltså sämre för varje steg. Om då kvaliteten är dålig redan från början, så när bilden till slut hamnar på papper, ja då är det inte lätt att se vad eller vem den föreställer.

Komprimeringen innebär att vi tidvis måste granska rullande frimärksstora bilder som spelats in från två eller fyra kanaler. Att betrakta ett ständigt flöde av bilder kräver mycket i koncentration; åtta minuter klarar man av att vara alert, sedan avtar uppmärksamheten – något som filmmakarna vet och använder sig av när de spelar in långfilmer.

Vilken inverkan har den här hanteringen på polisens utredningsarbete?
- De första 24 timmarna efter ett brott är viktigast. Det är därför vi lägger ner så mycket tid på att försöka få ut användbara bilder. Ofta ska de granskas hos oss och i speciella falla även, hos SKL i Linköping samt hos säkerhetspolisen.

Men, nu i slutet av januari 2009, ligger ärenden från juli 2008, som inte påbörjats. Endast mellan tre och fem procent av alla ärenden som kommer in leder till åtal, de övriga preskriberas. Fram för allt vad gäller bensinstölder skulle vi kunna lösa mellan 75 och 90 procent av dessa om kvaliteten på videobilderna var god och formaten läsliga.

Det blir problem även när materialet ska användas i en rättegång. Solna tingsrätt har bara tillgång till ett par bärbara datorer. Häromdagen ringde de och bad mig om hjälp. Om jag inte varit anträffbar så hade de varit tvungna att flytta målet – och det kostar ju både tid och pengar.

Anser du att det finns en övertro på bilder vad gäller bevisning i dag?
- Ja, många tror att allt som spelas in går att använda. Men om det inte finns någon information alls på bilden – på grund av att det är för mörkt, att någon eller något skymmer kameran, eller att vinkeln eller placeringen är fel – ofta är det ”flygbilder” som visar mer av taket än kassaområdet, så går det inte att få fram något heller.

Dessvärre tror många att det fungerar som i teveserien CSI, där det i ett avsnitt var möjligt att identifiera en persons spegelbild i en backspegel, vilken fångades av en övervakningskamera. Så är det inte i verkligheten – i alla fall inte med den utrustning vi har tillgång till - men det händer till och med att kolleger tror att vi som jobbar med bilder kan trolla fram saker.

Hur kan det komma sig att det fungerar så dåligt, tror du?
- Till stor del handlar det om två saker. Dels att beställaren inte är på det klara med vad som ska övervakas, och därför har svårt att specificera och ställa krav på leverantören. Dels är kunskapen hos installatören om placering och dylikt inte alltid den bästa. Samt att lycksökare levererar skräp som alls inte fungerar. Tyvärr görs även mycket dåliga installationer av stora etablerade leverantörer – har de ingen självkritik?

Vad kan användarna göra för att lösa problemen?
- Ett gott råd till den som är chef och ska beställa en CCTV-anläggning är att prata med personalen först – eftersom de vet vad som händer i en butik och var. En kamera ska räcka i en mindre butik, men då måste utsnittet vara det rätta: För tingsrättens del brukar det viktigaste vara att kunna följa hela händelseförloppet, och då är det en fördel om kameran visar hela utrymmet och inte detaljer.

Användarna måste ställa krav på leverantörerna. SKL:s dokument och SSF:s testbild är utmärkta hjälpmedel här, och det är bra också att själv ta en bild med en vanlig stillbildskamera på det utrymme som ska övervakas, visa den för leverantören och förklara att ”så här vill vi att det ska se ut”. Då finns den där som ett underlag om det skulle uppstå missförstånd. Om polisen fick rätt format och bättre kvalitet så skulle vi kunna lösa merparten av inbrotten där det finns CCTV – det gagnar ju alla!

Olika branscher borde göra saker gemensamt - det är exempelvis bensinstationer med manuell betjäning som rånas. I länder som Italien finns inte detta problem längre, eftersom de bara har automater - kunderna måste betala innan de tankar. Ur konkurrenshänseende fungerar det ju inte om bara ett fåtal inför detta, men Svensk Bensinhandel skulle kunna arbeta för att Sverige följer efter. I Brahehus har de redan infört det här systemet.

Vad bör leverantörerna göra?
- Jag har pratat en del med de stora leverantörerna. När de inser att det inte fungerar så börjar de fundera i nya banor, så förhoppningsvis får alla material som läsbara format och exportfunktion. Annars kommer den negativa effekten att slå tillbaka mot dem.

Och polisen?
- Vi ska försöka tackla frågan via medierna, få ut information via tv till exempel. Men det är viktigt också att alla gemensamt börjar arbeta för att få en standard vad gäller formaten. Videogruppen (SKL, Svensk Handel, RPS och Bankföreningen) bearbetade SSF i att ta fram normen SSF 1060 för CCTV. Nu är det dags för ett andra steg – att underlätta för polis, åklagare och domstolar.

Vad gör du i övrigt?
- Just nu ansvarar jag för lagringen av digitala stillbilder centralt på RPS server på Kungsholmen. Det handlar bland annat om passbilder och bilder från trafikolyckor (ATK). Dock inte mindre brott. Mellan 13 och 14 miljoner bilder ska sparas för tid och evighet. Vi har hittat en lagringslösning, som ska spridas för att allt ska hanteras på samma sätt i alla polismyndigheter.

I dag bränns stillbilder från en trafikolycka ner på två CD, och arkiveras. Efter sju år måste de brännas om eftersom vi inte vet hur länge filerna håller. I Skåne län brändes 17 000 CD mellan år 2002 och 2007 – så detta är ingen liten fråga.

Enligt Riksarkivet får heller inte några specialformat arkiveras, utan de måste konverteras till MPEG 1,2,3 eller 4. Men eftersom RPS har andra krav – och ju kvaliteten som sagt försämras vid varje konvertering – så måste vi även spara originalfilerna.

Fakta:
Västerorts polismästardistrikt, Västerortspolisen, är med en yta av 313 kvadratkilometer och cirka 323 000 invånare Sveriges fjärde största polisdistrikt, där cirka 600 poliser och 100 civilanställda arbetar.
Distriktet består av stadsdelarna Bromma, Hässelby-Vällingby, Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta, samt kommunerna Solna, Sundbyberg och Ekerö. Det rymmer bl.a. Bromma flygplats, Råsunda fotbollsstadion, Solvalla travbana samt Drottningholms Slott. Här finns 4 pendeltågsstationer, 28 tunnelbanestationer samt 11 spårvagnshållplatser.

Antalet anmälda brott per år i distriktet är cirka 40 000. Av dessa står våldsbrott för cirka 14 procent, tillgrepps- och skadegörelsebrott cirka 63 procent, narkotikabrott cirka 3 procent och övriga brott cirka 17 procent. Varje år upprättas det cirka 46 000 händelserapporter (uppdrag) i distriktet. (Källa: polisen.se)

Av. Inger Wiklund