år 2013 fattades 117 000 lagföringsbeslut, vilket är en minskning med 13 500 beslut eller 10 procent jämfört med 2012. De fällande domsluten minskade med 9 procent till 64 400, medan åtalsunderlåtelserna minskade med 19 procent till 17 600 beslut och strafföreläggandena minskade med 7 procent till 34 700 beslut.

En stor del av minskningen står de så kallade spaningsbrotten för. I den kategorin ingår bland annat olika typer av trafikbrott och ringa narkotikabrott.

Färre döms till fängelse
Antalet lagföringsbeslut med ringa narkotikabrott som huvudbrott minskade med 10 procent till 18 100 beslut jämfört med året innan. Dessutom utdömer domstolarna allt mer sällan fängelsedomar. Antalet domslut med huvudpåföljden fängelse minskade med 8 procent till 11 200 domslut under 2013 jämfört med 2012. Det innebär att det här är den lägsta nivån sedan mitten av 1970-talet. Att allt färre människor döms till fängelse är en trend som har varit konstant under de senaste tio åren. Största minskningen har gällt personer som blivit dömda till strafftider på mer än 2 till högst 6 månader. Förändringarna har dock inte påverkat den genomsnittliga strafftiden, som låg på 8,4 månader år 2004 och 2013.

Färre intagna till kriminalvård
år 2013 intogs 8 980 personer till någon kriminalvårdsanstalt, vilket är en minskning med 6 procent jämfört med året innan. Det är också det lägsta antalet intagningar sedan 1975. Antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober 2013 var 4 380 personer, vilket är en minskning med 10 procent sedan 2012. Dessa siffror förklarar varför svenska fängelser och anstalter inte är fullbelagda.

När det gäller återfall i brott så återföll en fjärdedel av de som dömdes för något brott under 2011 i nya brott ett år senare. Däremot finns det en mindre,minskning när gäller återfall hos de personer som blivit frigivna från anstalt. Här är minskningen dock endast 5 %, enligt Brås statistik.