2015-02-16
Åke Andersson om trygghetskamerans dag
ningslagen och dess hämmande effekt på brottsbekämpning, utan också på hur polisen underlåter att använda övervakningsfilmer för att utreda brott trots att de faktiskt visar på vem som utfört ett brott.
Jag tror att en av höjdpunkterna på Trygghetskamerans dag blir det anförande som hålls av säkerhetsforskarna Benjamin Weavers och Markus Lahtinen från Lunds Universitet. Deras studier kring vad vi vet och inte vet om kameraövervakningens effekter har landat i mycket intressanta slutsatser. Exempelvis menar de att svenska politiker och myndigheter grundar sin syn kring säkerhetskamerorna nytta och onytta på "politiskt motiverad" forskning i det kameratäta Storbritannien. Det kan bli ett glödhett debattema. Ser verkligen fram mot att höra mer om deras konklusioner.
Intressant blir det också att höra Robert Dimmlich, vd för Svensk Bensinhandel. Hans anförande som handlar om hur medlemsföretagen, de som driver våra bensinstationer, negligeras av polisen när de anmäler bensinstölder. Trots bildbevis som identifierar förövaren och hens registreringsskylt envisas polisen vanligen med att lägga ner brottsutredningarna. Signalen är glasklar, det är ok att stjäla drivmedel. Det är inte ok, tycker vi. Polisen måste ta dessa vardagsbrott på allvar, annars hotas rättssäkerheten.
Och apropå rättssäkerheten hämmar kameraövervakningslagen – så som den tillämpas idag – viktiga möjligheter till effektiv brottsbekämpning. Integritetshänsynen är i många avseenden gränsande till absurd och har ingen förankring hos människor i gemen. Att tillåta kameror som övervakar Medborgarplatsen och Stureplan och mäta dess effekter på brottsligheten, utan att tillåta kontinuerlig inspelning är ett hån mot de som drabbas av brott och för alla som vill ha en ökad trygghet på gator och torg. I Sverige är blotta närvaron av en säkerhetskamera ett integritetsintrång. Inom EU är det bilddistributionen som är den känsliga punkten ur ett integritetsperspektiv, något som SNOS sedan sitt bildande proklamerade som sin huvudpunkt när det så kallade kamerauppropet inleddes.
Vi måste inse, som de flesta länder inom EU, att kameran inte utgör ett integritetshot. Kameraövervakningslagen måste baseras på en verklighet som gäller idag, inte som det Orwellska skräckscenario som målades upp under 1960och 1970-talen. Då sågs kamerorna som ett medel att övervaka människors beteenden och yttranden. Dagens Orwell-tema handlar om avlysning och lagring av data, inte kameraövervakning. Vi lever i en tid där alla har mobiltelefoner med kameror och användaren kan använda den för att fotografera/filma och använda bilderna för att olagligen kränka människor. Mot kränkningarna finns det lagar. Så borde också säkerhetskameror ses. De får användas, men inte användas för att kränka människor. Det måste politiker och andra beslutsfattare inse.
Missa inte Trygghetskamerans dag den 28 april, kom och ställ frågor till politikerna på plats! Se sidan 9.