Året går mot sitt slut och det är tid för summering. Vad var bra, vad var mindre bra, vad kan vi ta lärdom av och hur kommer vi att minnas 2019?

Jag tänker ofta på Hans Rosling som hade förmågan att mitt i allt elände ändå framhålla den positiva utvecklingen i världen. Och visst finns det mycket i Sverige och i världen som går åt rätt håll. Även om cancer drabbar allt fler så minskar dödligheten, ozonhålet är nästan helt igen, flygplan som drivs med el testas och allt fler förstår allvaret med världens klimatutmaning. Men tyvärr finns också områden där utvecklingen inte går åt rätt håll. Dit hör brottsligheten och otryggheten i Sverige.

Ännu är hela årets brottsstatistik inte summerad, men vi kan redan se att brottskategorin allmänfarlig ödeläggelse genom sprängning har ökat lavinartat. Under de tre första kvartalen 2019 var de 173 till antalet, att jämföra med 113 under samma period 2018. Även de anmälda misshandelsbrotten har blivit fler och vi ser också en mycket kraftig ökning av våldtäkter. Lägg därtill att narkotikabrottsligheten ökat liksom de uppmärksammade skjutningarna. Sammantaget gör detta 2019 till ett sorgligt år.

Samtidigt med den medialt uppmärksammade brottsligheten, som föranlett debatter, kraftsamlingar hos polisen och åtskilliga krissamtal, så har en annan brottstyp ökat, nämligen kriminellas hot och våld mot anställda i olika sektorer. Det är en brottslighet som inte genererat några löpsedlar, men som vi verkligen borde ta på största allvar, då den exempelvis försvårar rekrytering till vissa yrken.

Otryggheten och rädslan gör att individer väljer bort vissa yrkesval. Butikssektorn är ett bra exempel. I Svensk Handels Trygghetsbarometer för tredje kvartalet uppges att åtta procent av butikerna varit utsatta för hot eller våld i samband med stöld den senaste månaden och var femte handlare (22 procent) har utsatts för hotfullt beteende från besökare eller kund vid ett annat tillfälle än vid stöld.

Även lärare utsätts allt oftare för hot och våld. Anmälningarna har mer än fördubblats de senaste fem åren och varannan elev uppger att de har utsatts för ett brott under skoldagen. Så borde det självklart inte vara i en miljö där barn och unga ska ha arbetsro och där lärare ska kunna ägna sig åt att förmedla kunskap.

Under hösten har SEKO, Service och Kommunikationsfacket, genomfört en undersökning bland de som arbetar inom den spårbundna trafiken i Sverige, där drygt 3000 personer har svarat. De vittnar om en oroande utveckling. Varannan ombordanställd svarar att det dagligen, nästan dagligen eller någon gång i veckan förekommer hot på arbetsplatsen.

Listan kan dessvärre göras mycket lång kring alla yrkesgrupper som beskriver en alltmer förekommande hotbild och utsatthet. Sjukhuspersonal, poliser, brandmän och andra yrkesverksamma i områden som självklart borde vara förskonade och uppskattade, uttrycker samma trista bild om hur otryggheten på arbetet ökar med många som överväger att lämna yrket eller redan har gjort det.

Det finns självfallet inte en enskild lösning för att komma till rätta med vad vi nu ser, men många insatser skulle tillsammans kunna öka tryggheten. Jag är övertygad om att fler trygghetskameror är en del i detta. Fler ordningsvakter är också ett sätt att minska risken för hot, våld och brott när inte polisens egna resurser räcker till.

Dessvärre kommer vi nog minnas 2019 som otrygghetens år, men låt oss hoppas och arbeta tillsammans för att 2020 blir året då även brottsutvecklingen går åt rätt håll!

Kristina Axén Olin,
Ordförande, Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS)