Huvudsyftet med utredningen var att ta reda på om det är kostnadseffektivt att kamerabevaka skolor. För en typskola minskar skadegörelsen enligt utredningen med 175 000 kronor per år. Samtidigt kostar det utslaget per år 260 000 kronor att köpa, installera och driva de kameror som krävs för bevakningen. Detta betyder att de direkta inbesparningarna när det gäller skadegörelse oftast inte är tillräckliga för att täcka kostnaderna som kamerorna medför.

I rapporten förs dock en annan diskussion om andra kostnader som kan sparas. För att ge en mer rättvisande bild måste man väga in alla övriga och indirekta kostnader som tillkommer vid skadegörelse. Det gäller till exempel kommunens interna utgifter i form av produktionsbortfall, väktarutryckningar, röja upp efter glaskrossning med mera. Detta är exempel som inte ingår i skadegörelsekostnaden som analysen baseras på. Utredningen visar också att det uppskattade värdet av dessa indirekta kostnader är nästan lika stor som merkostnaderna för investerings- och driftkostnader.

Viktigt är också att ta hänsyn till de vinster som kamerorna bidrar till men som kan vara svåra att värdera i kronor och ören. Några exempel på detta är möjligheten att i realtid avstyra brottsliga handlingar, identifiera gärningsmän och klara upp brott. även känslan av trivsel och trygghet är en aspekt som är svår att mäta i pengar.

Utredningen visar på att kommunen sparar så mycket som tre miljoner kronor per år i direkta minskade skadegörelsekostnader. Malmö stad kommer därför fortsätta kameraövervaka de skolor som har oacceptabelt höga skadegörelsekostnader.