The Stockholm Prize in Criminology är ett internationellt pris som instiftats och säkerhetsställts av Justitiedepartementet och Torsten Söderbergs Stiftelse. Priset delades ut första gången i Stadshuset i juni 2006 med Jerry Lees Stiftelse som ursprunglig bidragsgivare. Prissumman är, i år, 1 500 000 kronor.

årets tre pristagare är Travis Warren Hirschi, professor i sociologi vid University of Arizona (USA), Cathy Spatz Widom, professor i psykologi vid John Jay College of Criminal Justice (USA) och Per-Olof Wikström, professor i kriminologi vid University of Cambridge (UK).

Pristagarna tilldelas utmärkelsen för att de har bidragit till att öka kunskapen om hur viktiga föräldrar och jämnåriga kamrater är för att förhindra eller att befrämja att barn växer upp till ett liv i kriminalitet. Pristagarnas arbete, som sammantaget sträcker sig över ett halvt sekel och omfattar de tre stora studier, har starkt format den moderna kriminologiska vetenskapen.

Prisbelönt forskning
Den första studien inleddes 1965, när Travis Hirschi samlade in uppgifter om 4077 tonåringar i staden Richmond i Kalifornien, för att testa och utveckla sin "Social Bonding Theory" (kontrollteori) om brott. Resultatet av Hirschis vetenskapliga arbete beskrivs ofta som den moderna tidens mest inflytelserika kriminologiska teori och har stimulerat mer forskning än någon annan inom ämnesområdet.

I sina studier av självrapporterad och registrerad brottslig samt attityder hos ungdomarna visade Hirschi att graden av anknytning till föräldrarna i sig inte förhindrade brott, men att det formade ett engagemang, en delaktighet och en tro på "konventionella värden". även med "okonventionella föräldrar", fann Hirschi att en stark anknytning till den ena eller båda föräldrarna verkade förhindra brottslighet och öka graden av respekt för polisen.

Medan Hirschi visade vad föräldrar kan göra rätt, visade Cathy Spatz Widom, en pionjär inom systematisk forskning om föräldraskap, vad föräldrar kan göra fel. Mellan år 1967 och 1971 studerade Widom 908 barn, i en stad i den amerikanska mellanvästern, som före 11-års ålder varit utsatta för våld och eller grov försummelse av sina föräldrar eller närstående. Hon jämförde sedan dessa barn med en kontrollgrupp bestående av 667 barn som inte hade blivit utsatta för övergrepp eller försummelse.

Under två decenniers uppföljning fann hon att de barn som farit illa i ung ålder hade en ökad risk för att själva utöva våld och hamna i kriminalitet i vuxen ålder men att de flesta, även i den mesta utsatta gruppen, inte gjorde det lika ofta som förväntat. Hennes studier visade att våld långtifrån alltid föder våld och att förhållandet mellan föräldrar och barn som farit illa vid ung ålder är betydligt mer komplicerat än den konventionella "våldsspiral-teorin" påstår. Widoms arbete förstärkte Hirschis tes om att även ett dåligt föräldraskap kan ha bra inslag, och att även kriminella föräldrar kan bygga en stark anknytning till sina barn och lära dem att skilja på rätt och fel, och att respektera lagen.

Per-Olof Wikström, som är den första svenska kriminolog att vinna Stockholmspriset i kriminologi, visar med sin forskning de mest detaljerade bevisen på den dynamiska process som barn använder sig av dagligdags i relationen med föräldrar, andra närstående och jämnåriga kamrater. Under en tioårig studie av 716 familjer i den etniskt blandade staden Peterborough i England utvecklade Wikström "Situational Action Theory" som både förfinar och förstärker de slutsatser som tidigare dragits av Hirschi och Widom.

I sin studie mätte Wikström ungdomarnas beteende dag-för-dag, var de var, med vem eller vilka och i vilka kriminogena eller moraliskt farliga miljöer de befann sig. På detta sätt kunde Wikström testa prediktioner om kriminalitet på nya sätt.

Hans data inkluderade exponering för moraliskt farliga situationer, liksom ungdomarnas moraliska övertygelser och benägenhet att begå brott. Genom regelbundna intervjuer av både föräldrar och barn, har Wikströms forskning gett insikter i den roll föräldrar spelar för att förebygga ungdomsbrottslighet genom att aktivt begränsa barns tillgång till jämnåriga som trotsar konventionell moral.