SKL har byggt upp en så kallad elimineringsdatabas med DNA-prover. Syftet med databasen är att se om DNA-prover från brottsplatser har kontaminerats med DNA-spår från exempelvis brottsplatstekniker eller anställda på SKL.

Elimineringsdatabasen innehåller DNA-prover som lämnats friviligt från SKL:s personal och besökare vid SKL. Databasen innehåller även DNA-profiler från poliser, servicetekniker, hantverkare och personal hos vissa leverantörer av produkter som används vid DNA-profilering. För närvarande är drygt 500 personer registrerade i elimineringsdatabasen.

SKL jämför dagligen alla nya DNA-profiler från undersökta brottsplatsspår med elimineringsdatabasen. Om en DNA-profil i spårregistret överensstämmer med en DNA-profil i elimineringsdatabasen sker en utredning. Om utredningen inte kan visa att det skett en oavsiktlig kontaminering, överlämnas frågan till polisens internutredare eller åklagare.

Enligt polisdatalagen får polisen ha tre DNA-register: utredningsregistret (DNA-profiler från misstänkta personer), DNA-registret (DNA-profiler från dömda personer) och spårregistret (DNA-profiler som inte kan hänföras till en viss person).

– Men i polisdatalagen finns inget stöd för att jämföra DNA-profiler i spårregistret med de DNA-profiler som finns i SKL:s elimineringsdatabas. Därför förelägger vi nu SKL att sluta jämföra DNA-profiler i elimineringsdatabasen med DNA-profiler i spårregistret, säger Nicklas Hjertonsson som lett Datainspektionens granskning.

Han fortsätter:

– Vi har förståelse för att SKL vill minska risken för kontamination av DNA-prover, men faktum är lagen inte tillåter sättet som SKL använder spårregistret idag. I praktiken blir således SKL:s elimineringsdatabas ett fjärde DNA-register som kan användas av polisen för att identifiera personer i brottsutredningar, helt utan stöd i lagen.