En framgångsrik kamp mot organiserad och ekonomisk brottslighet kräver effektiva bestämmelser som gör det möjligt att ta ifrån kriminella brottsvinster. Ett viktigt led i detta är att förhindra penningtvätt. Den nya lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism trädde i kraft i mars 2009. Den ålägger banker att granska och rapportera misstänkta transaktioner. Genom den nya förverkandeformen som infördes 2008 har möjligheterna att förverka brottsvinster förbättrats.

I arbetet mot penningtvätt är en ändamålsenlig kriminalisering av penningtvätt ett mycket viktigt redskap. Den svenska regleringen om penninghäleri och penninghäleriförseelse har varit i kraft i över ett decennium. Bestämmelserna har dock tillämpats i begränsad omfattning och de har kritiserats.

En utredare ska därför se över kriminaliseringen av penningtvätt i syfte att åstadkomma effektivare regler. Utredaren ska överväga om egendom som misstänks vara föremål för penningtvätt måste kunna kopplas till ett bestämt förbrott, till exempel narkotikabrott eller stöld, eller om det ska räcka med att visa att den härrör från brottslig verksamhet. Utredaren ska också överväga om så kallad självtvätt, alltså åtgärder som den som gjort sig skyldig till förbrottet vidtar, ska omfattas av kriminaliseringen. Utredaren ska vidare ta ställning till om det finns behov av att göra ändringar för att tillfälligt stoppa misstänkta transaktioner för att ge polis och åklagare möjlighet att utreda om transaktionen utgör ett led i penningtvätt.