Enligt den nuvarande kameraövervakningslagen krävs det att övervakningsintresset överstiger integritetsintresset för att det ska vara tillåtet att montera upp säkerhetskameror på offentliga platser. Tillstånd är också ofta förenat med krav på integritetssäkrande åtgärder.

I opinionsundersökningen tillfrågades allmänheten om hur de ställer sig till dessa integritetssäkrande åtgärder. Deltagarna fick välja mellan följande fyra vanliga alternativ rörande reglering: tydlig skyltning, sträng tillståndsgivning, rutiner och regler för hantering av inspelat material samt att stänga av kameror vid vissa tidpunkter.

Den högst rankade åtgärden var reglering i form rutiner för hantering, spridning och lagring av insamlat material där 43 procent instämde med alternativet. 39 procent föredrog reglering i form av tydlig skyltning. 2 procent av deltagarna föredrog åtgärden att stänga av kamerorna vid vissa tidpunkter och 10 procent föredrog alternativet med sträng tillståndsgivning.

Markus Lahtinen, en av forskarna i LUSAX-gruppen kommenterar resultatet på följande sätt:

– Vi var intresserade av att veta hur allmänheten uppfattar sitt behov av integritetssäkrande åtgärder vid kamerabevakning. Vi valde inkludera de åtgärder som används idag men vi valde också att lägga till reglering som rör hanteringen av den insamlade materialet. Under mitt besök hos Londonpolisen 2015 var dess företrädare noga med att understryka deras arbete med att säkra bevis. I deras fall var det fundamentalt att hanteringen av videomaterialet sköttes enligt regelverket. Därför valde vi att inkludera den åtgärden i opinionsundersökningen.

Vilka regler styr hur materialet hanteras?

– Nu visade det sig att allmänheten visar störst tilltro till just denna åtgärd. Man ser alltså risken för kränkning av den personliga integriteten som störst i hanteringen av bild- och videomaterialet och mindre relaterat till själva förekomsten av säkerhetskameror på gator och torg. En annan värdefull lärdom från besöket i London var att bild- och videomaterialet också används i polisutbildningen för att förbättra metoder för att ingripa, såväl som att visa värdet av polisiära utredningar av videomaterial från övervakningskameror.