Det är några av resultaten när MVG-projektet presenteras i en rapport till regeringen från Statens institutionsstyrelse, SiS.

Under två och ett halvt år har Statens institutionsstyrelse, SiS, och 15 kommuner på regeringens uppdrag arbetat för att förbättra sin samverkan kring ungdomar med stora behov. MVG står för Motverka våld och gäng, och många ungdomar placeras på låsbara institutioner just för att de riskerar allvarlig kriminalitet och tungt missbruk.

– Vi har utvecklat en intensiv vårdkedja för den unge, säger Ewa Persson Göransson, generaldirektör för SiS som ansvarat för MVG-projektet.

Olika myndigheter måste samverka
– Ska samhället kunna hjälpa en ung människa med allvarliga problem är det fullständigt avgörande att olika myndigheter förmår samverka, att vi har det långa perspektivet i det vi gör och att den unge själv och familjen är delaktiga.

Brottslighet var orsak till placeringen för 56 procent av ungdomarna. Vid uppföljning sex månader efter utskrivningen hade 27 procent ungdomar begått eller misstänktes för brott, alltså en halvering. I en uppföljning som SiS publicerade 2005 uppgav en tredjedel av de intervjuade ungdomarna att de minskat sin kriminalitet ett år efter utskrivning.

För 48 procent av ungdomarna angavs missbruk som placeringsorsak. Sex månader efter utskrivningen uppgav socialtjänsten att 30 procent av ungdomarna missbrukade, en minskning med en tredjedel. I den tidigare uppföljningen var andelen som missbrukat i det närmaste oförändrad ett år efter utskrivning.

"Glädjande resultat"
– Det här är bra och glädjande resultat, säger Ewa Persson Göransson. Det här handlar om en grupp ungdomar med mycket allvarliga problem. Ofta behöver de stöd inom de flesta livsområden. Särskilt viktigt är det att de kan komma vidare i skolan. Det är i skolan de kommer in i ett nytt socialt sammanhang och kan få nya kamrater, säger Ewa Persson Göransson.

MVG-satsningen har omfattat dels ett ekonomiskt stöd till de 15 kommunerna och dels en satsning på särskilda samordnare som följt de unga från tiden på institution och till de insatser som ska fortsätta när de kommer hem.

Långsiktig överenskommelse
De särskilda samordnarna har arbetat aktivt för att övergången till de insatser som ska ta vid efter institutionen ska fungera smidigt. Samordnaren har bidragit till att skapa struktur och överblick, inte minst för den unge och föräldrarna. För varje ungdom har man gjort en långsiktig överenskommelse om behov och åtgärder.

Överenskommelsen har undertecknats av alla parter – den unge, föräldrarna, socialtjänsten och institutionen.
Ungdomarna i MVG-projektet har kunnat skrivas ut cirka två månader tidigare än normalt vilket tyder på betydligt bättre samordning av olika myndigheter. Insatser i öppenvård har kunnat påbörjas tidigare och fler ungdomar har klarat att fortsätta sin skolgång. Nio av tio ungdomar har fortfarande en gällande överenskommelse som de arbetar efter ett halvår efter utskrivning från institution.

Kraftig ökning av placeringar i MVG-kommuner
En tydlig effekt av den ekonomiska subventionen är att placeringarna ökat kraftigt i MVG-kommunerna. Ökningen är närmare 50 procent vilket tyder på att behoven av kvalificerade insatser är betydligt mer omfattande än man känt till tidigare.

– Det fanns farhågor att socialtjänsten skulle placera ungdomar med mindre allvarliga problem men så har det inte blivit. Det ökade antalet placeringar speglar nog de verkliga behoven, säger Ewa Persson Göransson.
SiS föreslår förbättringar

I rapporten anger SiS ett antal förbättringsområden kring barn och ungdomar som tvångsomhändertagits för vård på institution:

• En gemensam genomförandeplan bör omfatta både tiden på institution och tiden efter utskrivning. Om möjligt ska denna utformas som en överenskommelse mellan den unge, föräldrarna och de professionella.
• En person ska aktivt följa den unge under hela vårdkedjan. Detta är normalt sett socialsekreterarens uppgift.
• Övergången mellan olika vårdgivare är ofta en kritisk period, som kan underlättas genom en god planering och bra informationsöverföring mellan vårdgivarna.
• För att lyckats med en uthållig och långsiktig planering bör det finnas en struktur i form av regelbundna planeringsmöten med en väl förberedd dagordning. De som deltar i mötet, dvs. den unge, föräldrarna, socialtjänsten och SiS ska ha möjlighet att påverka vad som ska tas upp för att kunna förbereda sig.
• Ungdomarna måste ges möjlighet att aktivt delta i sin egen planering och vara delaktiga i de frågor som tas upp vid planeringsmötet.
• Det behövs en strukturerad uppföljning som fångar hela vårdkedjan.