Björn Eriksson menar att små näringsidkare inte vill skaffa kortbetalningsmaskiner eftersom de är dyra. "När banken slutar att hantera kontanter får småföretag som hanterar dagskassor svårt att klara sig." skriver han.

Enligt Eriksson saknar också många orter täckning och kan därför inte lita på att digitala betalsätt fungerar. "Företagen får då välja mellan att flytta eller att lägga ned verksamheten", skriver Eriksson och fortsätter: "om en flyttar eller lägger ned följer ytterligare nedläggningar: kiosken, restaurangen, loppisen, torghandeln, gårdsbutiken försvinner. Och turisterna väljer ett annat resmål nästa gång."

Flera gånger i artikeln återkommer Eriksson till turismen. Han påpekar att det är viktigt för turistattraktionskraften att kunna betala med kontanter i miljöer där kort inte är en självklar lösning. "Ska vi börja se turism och glesbygd som en ekonomisk resurs måste vi därför se upp för fundamentalisterna kring korthantering", skriver han och pekar på Bråvallafestivalen som skulle vara kontantfri, men som enligt Eriksson blev "ett kaos när betalsystemet havererade".

Avslutningsvis skriver Eriksson frågan inte bara rör turismen utan också landsortens överlevnad överhuvudtaget. "Här har landets kommunledningar en given uppgift att ta sina lokala bankledningar i örat. Varför inte starta ett kontantuppror? Jag föreslår att det kan gå under mottot: Vi vill inte tvingas köpa mazariner med plastkort", avslutar han.