Tillgången till kontanttjänster i form av möjligheten till insättning på och uttag från bankkonton har försämrats de senaste fem åren, bland annat till följd av att antalet bankkontor med kontantservice har mer än halverats sedan 2011. Denna utveckling har främst drivits av de stora bankerna.

Riksbankskommittén anser dock att de stora bankerna har ett särskilt ansvar för tillgången till kontanttjänster.

”De är helt centrala som förmedlare av betalningar och krediter. Det är därför inte rimligt att de helt kan frånsäga sig ansvaret att hantera kontanter, särskilt mot bakgrund av att det är ett lagligt betalningsmedel”, skriver Riksbankskommittén.

Kraven på rimlig tillgång innebär att runt 99 av 100 svenskar ska ha högst 25 kilometer till närmaste plats för såväl kontantuttag som dagskassehantering. Ambitionsnivån höjs något jämfört med tillgången till dessa tjänster i dagsläget.

Endast banker som erbjuder betalkonton och har en inlåning över 70 miljarder kronor från svensk allmänhet omfattas av kraven. Dessa har nationell täckning och är systemviktiga för kontantkedjan. I dagsläget skulle kraven omfatta fem svenska bankaktiebolag och en filial till ett utländskt kreditinstitut.

Kraven föreslås följas upp av Post- och telestyrelsen och Finansinspektionen.

– Med kommitténs förslag kommer de stora bankerna att tvingas att ta sitt ansvar gentemot sina kunder och samhället när det gäller tillgången till kontanter. Samtidigt ges de stora frihetsgrader hur de vill göra detta då kraven inte specificerar på vilket sätt tjänsterna ska erbjudas, säger Riksbankskommitténs ordförande Mats Dillén.

Uppnås inte kraven drabbas bankerna av ekonomiskt kännbara sanktioner. Ju mindre en enskild bank bidrar till tillgången till kontanttjänster desto högre sanktioner och ju större banken är, desto högre sanktioner.