– Polisens begränsade förbättringar av sina resultat de senaste åren diskuteras ofta med utgångspunkt från att de fått kraftigt ökade resurser. Men vår studie visar att tillskottet av arbetskraft inte blivit så stort i praktiken, säger Anna Eksten, utredare på Brå.

Under perioden 2006–2011 har antalet poliser ökat med 17 procent, men ökningen kan mätas på flera olika sätt. Det är mer rättvisande att titta på hur mycket det totala antalet faktiskt arbetande helårsarbetskrafter har ökat. När samtliga polisanställda räknas in, både civila och poliser, blir ökningen under femårsperioden 11 procent.

Att ökningen blir mindre beror bland annat på att antalet civilanställda inte har ökat nämnvärt och att många av de yngre poliserna är föräldralediga och hemma för vård av barn. Tar man dessutom hänsyn till befolkningsutvecklingen under perioden rör det sig om en ökning på 7 procent fler polisanställda.

I studien diskuterar Brå om de extra resurserna har hamnat där de gör störst nytta. Polismyndigheterna har, i linje med regeringens direktiv, främst placerat de nyutexaminerade poliserna i yttre tjänst. Samtidigt har en stor del av de erfarna poliserna omplacerats till olika former av specialisttjänster och särskilda satsningar, i både yttre och inre tjänst. Det gäller till exempel kriminalunderrättelsetjänst, brottsoffersamordnare och satsningen på grov organiserad brottslighet. Det innebär att antalet personer som arbetar med den yttre händelsestyrda verksamheten inte har ökat nämnvärt.

– Varje ny specialisttjänst fyller en funktion, men man bör vara medveten om att den inrättas på bekostnad av något annat – i slutänden den händelsestyrda verksamheten och därmed möjligheten att göra fler och mer långtgående utredningsåtgärder på brottsplatsen, säger Anna Eksten. Om denna verksamhet hade fått en större del av resurserna hade förutsättningarna att öka personuppklaringen förbättrats.