Även en liten minskning av återfallet innebär stora samhällsekonomiska besparingar. Därför är det angeläget att undersöka hur många som återfaller i brottslighet. I Brås kortanalys Utvecklingen av återfall efter fängelse jämförs den återfallsstatistik som produceras av Brå respektive av Kriminalvården.

Enligt såväl Brås som Kriminalvårdens återfallsstatistik har andelen personer som återfaller i brottslighet efter frigivning från anstalt stadigt minskat sedan början av 00-talet. Frågan om återfallsbrottslighet är dock komplex, eftersom olika straffpåföljder tillsammans med andra straffrättsliga sanktioner utgör en sammantagen helhet. Exempelvis kan olika straffrättsliga reformer, såsom införandet av IÖV (så kallad fotboja) på 90-talet, ha påverkan på andelen återfall bland frigivna.

Analysen visar är att minskningen av återfallet från 2003 till 2010 framför allt tycks hänga samman med att själva klientsammansättningen har förändrats, när det gäller sådant som ålder, tidigare belastning, typ av brott och utdömd strafftid. Gruppen intagna består i slutet av perioden i högre utsträckning av intagna med lägre återfallsnivåer, exempelvis genom att vara äldre och ha längre eller väldigt korta strafftider. Den förändringen är av allt att döma avgörande för minskningen av återfallnivåerna.
Insatsers påverkan bör studeras närmare

En fråga är i vilken utsträckning minskningen i återfall kan förklaras av förbättrade insatser under tiden i anstalt. Det skulle då kunna handla om till exempel bättre verkställighetsplanering, mer och bättre utbildning i anstalt, fler och mer effektiva program eller bättre utslussningsåtgärder.

Det finns svenska utvärderingar som visar positiva effekter av både behandling i anstalt genom exempelvis programverksamhet och av utslussning med elektronisk fotboja. Å andra sidan verkar inte sådana verksamheter ha ökat såpass så att det skulle få genomslag på hela populationen. Detta är en intressant fråga som förtjänar att undersökas närmare i en framtida studie.